1368028578944 Sigurd Randversson Ring
Sveakung, Sagokung.
| Slaget vid Bråvalla: | | De två kungarna ska ha mobiliserat sina styrkor från alla delar av sina riken, och deras härar möttes på Bråvalla. På båda sidor fanns enligt sagan erfarna och fruktade krigare. På Haralds sida utmärkte sig Ubbe från Friesland och på Rings sida den gamle norrmannen Starkad, som hade rest långt och tjänat hos många kungar. Bland Haralds krigare fanns även den välkända sköldmön Veborg, som hade kommit till kungen med en stor här från Gotland.[7] Traditionen meddelar att även andra väldiga envigskämpar ska ha deltagit i sammandrabbningen, som kung Åle av Skåne, liksom även ridande valkyrior och en mängd bärsärkar, slagbjörnar, samt andra vidunder.
Harald ska ha varit så gammal att han inte kunde rida till häst, utan måste köras i en vagn. Han lät sin erfarne härhövitsman Brune ställa upp armén i svinfylking. Men när han fick veta att även kung Ring hade använt sig av samma taktik, ska han ha utbrustit: "Vem månde ha lärt Ring att så fylka? Jag trodde, att ingen utom jag och Oden kunde det. Månn’ Oden vill upphöra att ge mig seger? Det har aldrig förr hänt. Men om så är, låte han mig falla i striden med alla mina män! Och alla de kämpar, som stupa på denna valplats, inviger jag åt Oden."[8]
När båda härarna var redo, blåstes signalen för strid och fylkingarna stötte samman. Efter en stunds strid framträdde Ubbe från Friesland och anföll spetsen av Rings fylking. Med sina fruktansvärda hugg fällde han en efter en av kungens bästa kämpar.[8] Nu utbrister Ring förargat: "Var är kämpen Starkad, som hittills alltid vann seger?" Då springer Starkad fram mot Ubbe och en intensiv kamp uppstår mellan dem med kraftfulla hugg. Starkad har sällan ställts inför en sådan prövning tidigare, men deras envig slutar oavgjord. Sedan bryter sig Ubbe igenom fiendens fylking med sitt kraftfulla tvåhändiga svärd. Ingen vågar möta honom ansikte mot ansikte, men de skickligaste bågskyttarna riktar sina pilar mot honom. Efter att två dussin pilar genomborrat kämpens bröst, sviker krafterna honom och han faller till marken. Men innan dess har han hunnit dräpa sex kämpar och sexton andra män, samt gett elva kämpar svåra sår.[8]
Under tiden går sköldmön Veborg – iförd hjälm, brynja och svärd – rakt fram mot svear och västgötar. En kämpe vid namn Sote ger hon kraftfulla hugg, klyver hans kind och river av en bit av hakan. Men Sote stoppar skägget i munnen, biter på det och håller därmed fast hakan. Trots detta träffas Veborg slutligen av ett dödligt hugg från en annan av Rings kämpar.[8]
Samtidigt fortsätter kampen mellan fylkingarna med oförminskad intensitet. Starkad springer runt med sitt dragna svärd och hugger ner alla som står i hans väg. Då möter han den vendiska sköldmön Visma, som bär Haralds banér. Full av raseri närmar sig Starkad henne. Hon säger: "Nu är dödsraseriet kommet över dig, och månde du nu skola dö, ditt troll."[8] Han svarar: "Först skall du få sänka kung Haralds baner", och så hugger han av henne vänstra handen. Därefter ger han den ene kämpen efter den andre dödshugg. Men själv är han så svårt sårad att ena lungan tränger ut genom bröstet.[9]
När kung Harald ser de omfattande förlusterna i sin här, reser han sig på knä i sin stridsvagn där han tidigare suttit. Han tar ett svärd i varje hand och låter hästen driva mitt in i fiendernas led. Här orsakar han stora förluster för fienden, men till slut drabbas han själv av dödligt slag från en klubba. Det sägs att hans egen härhövitsman, Brune, dödade honom, men att det i själva verket var Oden som hade antagit Brunes skepnad.[9]
När kung Ring fick höra att Harald var död, beordrade han att striden skulle avbrytas. Därefter reste han en stor gravhög till minne av den avlidne. När högen var klar, placerades den döde kungen sittande i sin stridsvagn inuti. I högen offrades hästen och kungens kropp brändes. Sorgsna följeslagare gick runt bålet och kastade sina bästa vapen och mest värdefulla föremål in i högen som en sista hyllning. Därefter slöts högen. Nu var Sigurd Ring kung över både Sverige och Danmark.[9] Sigurd Ring fick omsider sonen Ragnar Lodbrok.
|
|---|
Noteringar
Sigurd Ring, fornvästnordiska Sigurðr hringr, var en mytisk sveakung som står omnämnd i Gesta Danorum, Hervarar Saga och Sögubrot af nokkrum fornkonungum, och ska ha levt under 700-talet, möjligen död cirka 770.Han var enligt sagan son till Randver och en släkting eller frände till danakungen Harald Hildetand, vilken satte honom som lydkonung i Svitjod. Han gjorde uppror och besegrade sin farbror under det kolossala Slaget vid Bråvalla, vilket inträffade kring året 750 och medförde att Östergötland övergick i svearnas välde[1] och därefter blev han även kung av Danmark.Sigurd regerade tills han blev mycket gammal och då på sin ålders höst blev han förälskad i en ung flicka som kallades Alvsol av Vendsyssel. Han fick dock inte gifta sig med Alvsol varmed han istället försökte erövra henne med våld och angrep hennes bröder, vilka han alla dödade under striden. Sigurd blev dock själv dödligt sårad och Alvsol hade tagit gift för att inte bli bortrövad. Sigurd lät lasta den döda flickans kropp, hennes bröder och de andra stupade på ett skepp. Därpå satte han eld på skeppet och begick självmord genom att störta sig på sitt eget svärd, medan han var ombord på det brinnande dödsskeppet som drev ut till havs.Enligt en annan utsaga stupade Sigurd Ring i slaget på Bråvalla. På Haralds sida deltog en dansk krigshär och på Sigurds sida stred västgötar, svear och norrmän. Bakom sagan ligger förmodligen minnen från strider mellan götar och svear under folkvandringstiden.[2]
ref: Bo Lindkvist hemsida, bolindkvist.se/index.php
Personhistoria
|
|
