Simon i Snällebo

Tjust härads renoverade dombok 1641 sidan 1, 2, 3.

Avskrift:

Samma dagh kom för Rättenn Påå Wällbne Landzhöfdingens Hr Conradt Von Fallkenbergz säkerlige leijde Simon Håkansson i Snelleboo, hwilken hafwer i förledenn winter på Marcknatzwägen till Norköpingh ihiellslagit Bengdt i Tofwerum, och aff then Dräpnes Hustruu anklagades att bete Simon hafwer medh ett dödzslagh aff daga tagit hennes Man. Först framkallades Anders i Tryserum och Jöns i Snelleboo, huilka bådhe hafwa seet och hört begynnelsen och enden på Perlementhet, them Partherna opartiske för Rätten Erkiände Endock the bådhe ähre så wäll dråparen som then dräpne skylldhe, och efter aflagdh Eedh å book huar för sigh och åpart bekiände som föllier.

  Först bekiände bte Anders i Tryserum at nähr the kommo på wägen hinthe the Jöns och Håkan medh sin Son Simon i Snelleboo, så tallthe Bengdt till Jöns i Snelleboo i köre fort. Jöns suarade: Jaa något kiöre i Masteträä fort om dagarna. Jöns suarade, Jaa något intet mycket, då war han intet lengie hoos Jöns, uthan gick fram om Jöns till Håkan och hade sin yxe, then han togh medh sigh, nähr han skilldes medh sin Slede, och nähr dhe hadhe fölgz et lijthet stycke, hörde eller achtadhe Jöns och Anders inthet efter theras taall, uthan ginge wägen fram åth och tallades widh, i det samma finge de see att Håkan lågh omkull, och denne Bengdt i Tofwerum slogh Håkan medh sin yxehammar, altsom han synthes öfwer axlarna då låp Anders fram, och togh mitt om Bengdt och sadhe: Kiäre Syskonebarn håller up, det ähr skam at i så skole låtha emädan i ähre allt et folck, och emädan iagh rycktes medh Bengdt, stegh Håkan up, och gick baak om sin Slede och togh sin yxe aff sleden och stödde sigh och sadhe: Bengdt ästu galen, så bedh Gudh bewara tigh, hafwer du något emoot migh, eller iagh emoot digh, så stem migh till Wästerwijckz Tingh, så skall iagh der suara digh, och plichta huadh Gode Män kunna döma migh till: Då suarade Bengdt: Du skall fuller det, så badh iagh honom at han skulle gifua sigh der medh till fredz, och omsider öfwertallthe honom, då ladhe Bengdt ifrån sigh sin yxa, gingo tillsamman och förenthe sigh emellan. Men sädan som detta allt war stillat, wende Håkan om sin öök och sahe: Hafwer iagh icke Lantzmannen, så hafwer iagh Konungz Foudhe at klaga migh före, Du hafwer lijckwäll slaget migh som ingen ährligh Karll, då sadhe Bengdt Kyss Konungz Foude etc. och medh det samma wendhe Håkan om och sadhe: iagh får någon at klaga migh före, då togh Bengdt till sine knifuar och lopp efter Håkan och sadhe: will du draga hem och klaga på migh. Och oansett att iagh Ropadhe åth Håkan, och badh honom löpa, ty Bengdt hafwer nu sine knifwar, och bödh Håkan wäll till att löpa, Men han orkadhe intet, Uthan Bengdt kom och slogh till honom medh knifwarna 4 eller 5 stiungh, men om Håkan slogh igien kundhe han inthet see. Men nähr Håkans son Simon en ungh drengh, som war föråt hörde sådant allarm, och fick see att hans Fader illa war skadh aff knifwarna kom han tillbakar. Och nähr Bengdt fick see honom, lopp han emot och mötte honom och sadhe: Huadh will du? Då ropade Håkan till sin son och sade, tagh tigh något i händerna, och slå ihiell honom, han hugger ihiell tigh så wäll som migh. Då togh Simon till en gierdztrinda och bar före sigh (ehellst Bengdt hadhe yxen och knifwen i handhen och högh åth honom) och sadhe: Kiäre Bengdt iagh will intet slåss emot eder, iagh hafwer intet ondt till eder, uthan iagh will gåå och hielpa min Fader. Så ropadhe Håkan till sin son, slå emoot, han myrder digh. Och Anders rendhe till, och wille taga i Bengdt, då sadhe Bengdt, tagh intet i migh, iagh slår digh det du får den och den, och som iagh war i samma rennande, föll iagh omkull, och kom op och skulle annan gångh taga i Bengdt så sågh Bengdt emoot migh å (sadhe, ?) och wedh det samma slogh Simon till Bengdt medh trindan öfwer jässen et slagh så at han föll omkull wedh det. Men Anders sågh honom inthet något slå honom mehr. Uthan Håkan sadhe: Ligh nu där och stat alldrigh up. Twij digh för migh du hafwer slagit din fallske hundh. Men giordhe iagh rätt, iagh skulle gifua digh 10 yxhammarshuggh, och wachta du digh, at han icke ståår up, och slår digh medh, sädan togh iagh Bengdt up, och ladhe honom på sin Slede, och fördhe honom till Tofwetorp. Men Håkan leddes up till en annan gård, och i deras händer beswimmadhe någre resor, mehra wiste han intetr at berätta.

Jöns bekiännelse kommer öfwerens medh Anders, och mehra berättar, att Bengdt intet wille låtha sigh nöija, ehuru wäll Håkan badh honom låtha blifua sigh i fridh, du hafwer nogh slagit migh nu. Bengdt suarade iagh achtar inthet, iagh skall hugga din fallske skiälm, så att du alldrigh skall gåå mehr. Jöns berättar at nähr Bengdt wann Håkan, wendhe Håkan sigh om och slår Bengdt et slagh på Bengdtz handh medh yxhammaren. Då tager Bengdt yxan ifrån Håkan, och då slogh Bengdt till Håkan medh knifwarna i hufwudh och hallsen 4 eller 5 stiung. Bekiänner ähn yttermehra Jöns att Simon gick baklengies undan och badh före, men Bengdt språngh medh Håkans yxe och knifwen som en wildh Menniskia och ingen kundhe honom styra eller rådha. Suarandens taall kommer öfwerens med wittnens berättelse och bewijser medh gräselige såår aff den dräpne wara slaget i hufwudet 4 slagh och et i hallsen.

Aff denne ransackningh, omständigheeter, Eedelige afhörde wittnen och tillfällen pröfwas at han thetta dråp trängder och medh Rätta lijfznödh begåt hafuer som Häradtz Nämbdh wittna at then dräpne hafwer trängdt dråparen sigh dräpa. Ty synes Rätten at Simon Håkansson niuter lifwet gifwer målsäganden fulla böther, och wari frij för Konung och Häradet efter det 12 cap Dråp: MB medh willie. Dock detta Remitteras till den Kungl Hoftz Resolution.