Jonas Peter Damberg

Äktenskap med Anna Sara Jonasdotter (1836 - 1884)

Noteringar

" Herr Hofrätts Rådet och Riddaren von Sydow, Assessorerna Granfeldt, Lothigius, Vice Häradshöfdingen Bååth.

Kongl. Majts och Rikets Götha Hofrätts Utslag på de besvär, drängarne Jonas Peter Carlsson Damberg i Svenstorp, Carl Johan Carlsson Damberg i Kwihult och Andreas Carlsson Damberg i Ekeberg under Rösswed anfört deröfver att sedan Kronolänsmannen C G Hjerton vid höstetinget 1859 i Westra Härad väckt åtal mot klaganderne för det de skola under marknad i Wrigstad den 27 Juli samma år dels å allmänna wägen derstädes öfwerfallit och, med begagnade af lifsfarlige wapen, slagit Jonas Nilsson i Bocklarebo samt drängarne Johannes Jonasson i Bagghemmet under Carlsnäs och Carl Petersson i Bohult under Ohs, förr i Gåeryd, af hvilka de två förstnämnde haft åliggande att vid marknaden hålla tillsyn öfver ordningens upprätthållande, dels ock, sedan klaganderne blifvit insatte uti den vid marknadsstället befintliga arrest, skuffat och sparkat Häradstjenaren Carl Magnus Göth, så att efter det klaganderne till 1860 års sommarting i Häradet instämt, icke allenast bemälde Jonas Nilsson, Johannes Jonasson och Carl Petersson, utan äfven Johan Gustaf Johansson i Skärwalla, Peter Jonsson i Stenbäcken under Nydala och Jonas Carlsson i Timmerhult, hvilka förut i målet vitnat, med påstående om ansvar å dem för det de skola vid det af åklagaren uppgifna tillfälle öfverfallit klaganderne och med lifsfarlige wapen tillfogat dem sår och svullnader, samt klaganderne yrkat, att enär Johan Gustaf Johansson, Peter Jonsson och Jonas Carlsson deltagit i våldet emot klaganderne, afseende å desse vitnens berättelser icke måtte fällas, har Häradsrätten der Kronolänsmannen C J Hjelm, sedan Hjerton aflidit, slutligen fört talan såsom allmän åklagare, genom utslag den 7 sistlidne Januari, jemte det Carl Petersson ålagts med ed betyga, att han icke, på sätt Anders Jonasson i Rolstorp omvitnat, vid ifrågavarande tillfälle tilldelat klaganderne Andreas Carlsson Damberg ett slag, uti öfrige här fullföljde delar af målet sig utlåtit: att enär icke någon bevisning förekommit derom, att klaganderne blifvit af Peter Jonsson, Johan Gustaf Johansson eller Jonas Carlsson ofredade, desse från åtalet frikändes och deras berättelser tillades laga vitsord, att emedan, beträffande Jonas Nilsson och Johannes Jonasson, icke något bland de utaf klaganderne åberopade vitnen åsett begynnelsen af ifrågavarande slagsmål eller kunnat intyga, att Jonas Nilsson eller Johannes Jonasson först öfverfallit och slagit klaganderne, hvilket ock vore desto mindre sannolikt, som dels, enligt vitnet Jonas Carlsson vitnesmål, Jonas Nilsson och Johannes Jonasson, försedde med vaktmärken, kommo till stället för att afstyra det redan började slagsmålet, dels, jemlikt Johan Gustaf Johanssons och Peter Jonssons berättelser, slagsmålet syntes hafva börjats på det sätt, att sedan Jonas Peter Carlsson Damberg från vägen upptagit en sten och Carl Petersson tillfrågat honom hvad han ämnade göra med den. Jonas Peter Carlsson Damberg med stenen tilldelat Carl Petersson ett slag, genom hvilka vitnesmål vitnet Johan Wolfs i Synnerby berättelse om anledningen till och början af slagsmålet också blifvit motsagd, samt dels Maria Carlsdotter under Nydala vitnat, att Jonas Nilsson höfligt och fogligt tillsagt klaganderne att hålla sig stilla, ty och ehuru vitnet Claes Magnusson i Lannaskog intygat, att Jonas Nilsson och Johannes Jonasson jemte flere andre personer med käppar och piskor slogo klaganderne, för hvilket, af Jonas Nilsson och Johannes Jonasson förnekade förhållande, äfven om detsamma vore lagligen ådagalagdt, det måste lända dem till ursäkt att de, såsom för tillfället antagne waktkarlar, warit pligtige att upprätthålla ordning och afstyra det uppkomna slagsmålet, i hvilket åliggande Jonas Nilsson och Johannes Jonasson likväl, med avseende å klagandernes kända våldsamhet och benägenhet för slagsmål, säkerligen icke skulle kunnat uppfylla, utan att emot klaganderne gå handgripligen tillväga, blefvo Jonas Nilsson och Johannes Jonasson från ansvar i målet befriade, samt att Häradsrätten funno det vara lagligen styrkt dels att klaganderne under uppgifne marknaden å allmänna landsvägen utanför Handlanden Jakobssons hus i Wrigstad öfverfallit och slagit ej mindre Johannes Jonasson, hvilken vid tillfället varit med vakttecken försedd, än äfven Carl Petersson, hvarvid Jonas Peter Carlsson Damberg tilldelat Carl Petersson minst ett slag med en sten så att blod utströmmat, och Johannes Jonasson minst tre slag äfvenledes med en sten, så att blodvite uppkommit, Carl Johan Carlsson Damberg tillfogat Carl Petersson och Johannes Jonasson hvardera minst två slag, hvaraf blodviten följt, samt Andreas Carlsson Damberg tilldelat Carl Petersson minst ett slag, som ej medfört åkomma, och Johannes Jonasson minst tre slag, deraf det ena med en butelj, så att densamma gått sönder och förorsakat blodvite i hvilket sedemera hänseende Johan Gustaf Johanssons och Peter Jonssons sammanstämmande vitnesmål icke förringades af Anders Johan Anderssons i Westra Mo och Johan Mörks på Löneberg berättelser, att Andreas Carlsson Damberg under slagsmålet lemnat ifrån sig en butelj, dels och att klaganderne inne i arrestrummet skuffat Häradstjenaren Göth, men alldenstund den förebragte bevisningen icke emot klagandernes bestridande vore fullständig derom, att klaganderne slagit Jonas Nilsson, hvilken jemväl vid tillfället varit med vakttecken försedd, eller att klaganderne sparkat Göth, enär endast vitnet Jonas Carlsson intygat att alla klaganderne äfven slagit Jonas Nilsson, så att han deraf erhållit blodvite, samt de angående våldet emot Göth hörde vitnen, hvilka till en början quarstannat i det yttre arrestrummet, icke förr ingått i det innre rummet, än de blifvit af Göths rop om hjelp inkallade, och således icke sett klaganderne sparka Göth, utan allenast hört honom, med utvisande af stället, hvarest sparkningarne skola träffat, deröfver beklaga sig, för den skull och emedan sanning i desse delar icke annorledes än genom edgång kunde utrönas, ålades klaganderne att, om de förmådde, hvar för sig svärja och betyga: att de icke, på sätt Jonas Carlsson vitnat, tilldelat Jonas Nilsson hvardera ett slag, och att de ej heller inne i arrestrummet sparkat Göth en gång hvardera, dock lemnades klaganderne tid att på eden sig betänka till första rättegångsdagen af nästföljande sommarting i Häradet, då klaganderne, derest de icke skulle anses hafva åt eden brutit och blifva jemväl i desse delar af målet åt saken fällde, jemte öfrige parterne borde med upprop iakttaga personlig inställelse, samt om klaganderne ville eden gå, vid fem riksdaler vite för hvardera medhafva bevis från sin själesörjare derom att klaganderne minst en månad före edgångsdagen och under tiden, så ofta de blifvit kallade, hos själasörjaren sig infunnit samt blifvit af honom, under förhör i salighetsläran, om edgångs vigt undervisa och för mened varnade, och ville Häradsrätten, sedan sig visat om klaganderne eden ginge, åt densamma brusta eller förfalloläst uteblefvo, vidare utlåtande i målet meddela, Öfver hvilka besvär klagandernes wederparter med undantag af Häradstjenaren Göth, blifvit hörde och sig förklarat: Gifvet i Jönköping den 16 October 1862.
Förklaranderne Jonas Nilsson, Johannes Jonasson, Carl Petersson, Peter Jonsson, Johan Gustaf Johansson och Jonas Carlsson, hafva yrkat, att som de icke annorledes fått del af besvärshandlingerne, än att afskrift af besvären och Kongl. Hofrättens derå tecknade kommunikationsresolution till dem aflemnats, klaganderne måtte antingen förklaras förlustige talan emot öfverklagande utslaget, eller ock fällas till det i omförmälde resolution dem föresatta vite fem riksdaler riksmynt, men enär de af klaganderne hos Kongl. Hofrätten företedde bevis öfver kommunikationssättet innehålla, att besvärshandlingarne i huvudskrifter blifvit tillställde Kronolänsmannen Hjelm och att en hvar af öfrige förklaranderne fått emottaga afskrift af besvären och den derå tecknade resultionen, samt Jonas Nilsson, Johannes Jonasson, Carl Petersson, Peter Jonsson, Johan Gustaf Johansson och Jonas Carlsson jemväl afgifvit hufvudsakligt yttrande i anledning af besvären, lemnar Kongl. Hofrätten berörda yrkande utan afseende, och emedan Häradsrättens beslut, hvarigenom klaganderne förklarats förvunne att hafva slagit Johannes Jonasson och Carl Petersson samt skuffat Häradstjenaren Göth är af sådan beskaffenhet, att talan derom icke må föras förr än Häradsrätten i desse delar af målet meddelat slutligt utlåtande, kan Kongl. Hofrätten icke till pröfning upptaga besvären för så vidt de innefatta klagan öfver samma beslut.
Beträffande åter öfriga här fullföjde delar af målet, finner Kongl. Hofrätten med afslag å klagandernes anhållan om desammas återförvisning för anställande af ytterligare vittnesförhör skäl icke hafva förekommit ledande till ändring i Häradsrättens utslag rörande Johan Gustaf Johansson, Peter Jonsson och Jonas Carlsson, liksom då bevisningen icke föranleder dertill, att Jonas Nilsson och Johannes Jonasson, hvilka wid ifrågavarande marknadstillfälle warit till wakthållare antagne wåldfört sig å klaganderne widare än som för afstyrand af det uppkomna slagsmålet warit nödvändigt, Konl. Hofrätten fastställer nämnde utslag så widt det innefattar frikännelse för Jonas Nilsson och Johannes Jonasson från ansvar i målet, blifvande utslaget i hvad det angår den klaganderne ådömda wärjemålsed jemväl af Kongl. Hofrätten gilladt. I följd hvaraf det åligger klaganderne att, att efter iakttagande af de utaf Häradsrätten dem meddelade föreskrifter i afseende på beredelse till edgången, å dag, som Häradsrätten eger, på anmälan, bestämma, inför Häradsrätten fullgöra samma ed, Skolande klaganderne till Jonas Nilsson och hans medparter, hvilka fordrat ersättning för förklaringskostnaden, men densamma ej förtecknat, utgifva lösen för deras exemplar af detta utslag.
Part, som vill söka ändring i Kongl. Hofrättens utslag, har att sist å fyratiofemte dagen härefter, före klockan tolf, till Kongl. Majst i Dess Justitie Revisions Expidition ingifva underdåniga besvär, hvilka, derest den klagande icke själf dem underskrifvit, skola vara undertecknade af författaren, hvars syssla eller vistelseort jemväl utsättes, samt åtföljande af den klagandes lagligen utfärdade fullmakt för inlemnande, i fall enskildt ombud dertill begagnas, men försummar den klagande något af , hvad sålunda blifvit honom föreskrifvet, förlorar han rätt till talan emot Kongl. Hofrättens utslag."



L von Sydow A Granfeldt


Lothigius Bååth



Utslag i besvärsmål emellan Jonas Peter Carlsson Damberg i Svenstorp m.fl. samt Kronolänsmannen C J Hjelm och Jonas Nilsson i Bocklarebo m.fl.

Personhistoria

Källor