Anno 1706 den 4 juni hölls till följe av tingsrättens resolution daterat Gamleby 9 juni 1703 laga häradssyn mellan skattehemmanet Stockebäcks Åbor, Lars Persson, Erik Andersson, Per Nilsson, Olof Larsson, Anders Eriksson, Måns Larsson och Bengt Uddesson, å den ena sidan, och samtliga Boda utjords ängelags intressenter nämligen.
1 Skrikerum skattehemman, bestående av tvänne fulla skattekrono indelta hemma, å vilkas vägnar Erik Olsson, Olof Olsson, och Måns Larsson tillstädes
2 Skårsjö, Andra Corpralen av Tjust Kompani och Östgöta kavalleri boställehemman 1/2, på vilka vägnar så väl Kronans befallningsman välbetrodde JohanTranaus, som regementsskrivaren välbetrodde Johan Pontin befullmäktigat mönsterskrivaren under Östgöta kavalleriregementet Isak Höijer närvarande voro.
3. Skårsjö skatterustningsstom av Tjust kompani nummer 61, varandes possessoren och rusthållaren bokhållaren Zacharias Strömbom tillstädes
4. Skattehemmanet Olsbo 1/2 närvarande åborna Lars Tyresson, Joen Persson och Lars Joensson.
5. Skattesämjehemmanet Öndal ett helt, på vilkas vägnar tillstäders var handelsmannen ute i Västervik välaktad Olof Andersson.
Vid denna syneransakning var och tillstädes lantmätaren välbetrodde Herr Samuel Frigelius, och efterföljande av nämnden
Erik Knutsson i Sundby, Karl i Dalhem, Johan Johansson, Erik Knutsson i Kålsbro, Bengt Johansson i Tryserum.
All den stund Stockebäcksåborna denna häradssynen begärt, som dem och den 9 juni 1703 av tingsrätten är beviljat bliven, och alltså varit kärande, Ty förfogande sig Häradssynerätten till att först besikta och ögne fackte taga deras den pretenderade rågång således befanns.
1. Sedan man lät sig över en insjö, Ramsjön benämnd, översätta in uppå en ö, Ramön benämnd, uppviste Stockebäcksborna ett skäl uppe på bemälte ö, vilket de sade vara sitt huvudskäl, stenen befanns en halv aln hög, står nästan lös på berget, dock med stenar omlagt, visar med små kanter.
1. Den ena öster, den andra sydsydost, tredje väst till syd, och den fjärde nord nordväst. Viljandes nu Stockebäckarna härifrån gå över sjön i väster, utliggarna visa den första strängen emellan Kurumsnäs och Stockebäck, den andra emellan Kurum och Öndal, den tredje emellan Öndal och Boda, den fjärde är allenast en liten kant av roten, själva stenen utan några utliggare, vilken Stockebäckarna följa ville.
2. Härifrån beledsagade Stockebäckarna synerätten i väster över Ramsjön till en sten strax vid sjöänden, den kallades Blackeboviksskälet, en stor sten hög en aln på norra sidan, men på östra sidan en och en halv, visar nord nordväst. Varandes ingen kant uppå densamma som visar åt Ramnöskälet. All den stund det ligger öster ifrån denna stenen, varandes denna stenen inte längre ifrån Ramnöskälet, en allena över sjön så att man kan se ifrån den ena till den andra. Denna stenen står tämligen fast, dock i sanden utan någon skoning med sten, vilket nämnden tyckte ej vara med några händer uppsatt, utan genom träfall i en rotvälta uppkommen.
3. Ifrån denna stenen vilja de gå i väst ett halvt streck till nord, till en sten, som de kallar Korshällarskälet, varifrån hördes ropet. En flisa 2 1/2 kvarter bred 1/2 kvarter hög 3 tum tjock, faststående i ett stenröse på bemälte häll, vilket de påstår skola vara ett armbågeskäl. Men nämnden såväl som de övriga som synte tyckte denna flisa likna vara ett strängeskäl, efter hon så tunn är och icke har väl sådana kanter som ett knäskäl hava pläger.
4. Vidare härifrån nordväst till väst  till ett skäl som det kalla Vitebråteberg. En stor sten på ett berg, vilket det vill hava till ett strängskäl 6 1/2 kvarter högt, brett 1 aln, tjockt 1 1/2 kvarter, skolat och fast i berget, tunnare i skolningen och tjockare upp i änden, varest upp på nord nordväst sidan ligga utliggare, vilka skola visa till nästa skälet, det de kalla Besdalen, dock peka inga kanter dit. Ropet hördes i nord nordväst.
5. Gick man så vidare fort till samma skäl Besdalen, varest en sten befanns av 1 1/4 aln lång, ståendes lös i skolningen, mycket smal, med trenne kanter, syntes misstänkt, all den stund han så liten är, detta påstå de vara ett strängeskäl, ifrån vilken nästan i nord till västan skall stå en visarvigge, till vilken man sig nu förfogade som det fanns vara helt lös utan någon skolning, mycket liten, påminnandes nämnden de förra gången då de denna skälsträngen gingo, icke sett denna stenen, ej heller är han bliven omtalt.
6. Längre härifrån i samma streck väster gick man till ett benämnd Hökebacksskälet, varest funnes tvenne stenar, den ena avlång den andra fyrkantig stående 1 aln ifrån varann, den ena något högre upp, än den andra. Och frågades vid vilken de vi vilja hålla? Svarade, att de lämna det till synemännen. Viljandes än vidare ute i nord till osten, som efter ropet hördes gå till ett skäl benämnd Skälehagsskälet.
7. Dit synnerätten sig förfogade , därest vises en trekantig sten, smal uppför och bred nedan tämligen fast och med några stenar kring, överst ett stycke av honom avslagen, står nedan ute i ett bergshål.
8. Än vidare härifrån nästan i samma linje till ett, de kalla Bremåsa halsskäl, varest fanns en lång sten, vass åt den ena ändan, som en vigge, ligger alldeles neder vid norra bergkanten 1 aln lång och 1 kvarter bred, påståendes käranderna, det densamma skall tillförende hava stått upp, dock syntes nu varken sko där till eller annan liknelse.
9. Sist ifrån detta beledsagades man i samma linje till ett, som de kallar sitt hornskäl, Bremåsa hornskäl benämnd, vilket man tog i ögne sikte och befanns vara en fast väl skolat fyrkantig sten, vilken Stockebäckarna pretentera vara deras hornskäl, men Boda ängelags intressenter påstå vara deras strängeskäl mellan Knappekulla och dem. Jämväl varandes ifrån Knappekulla tillstädes Nils Nilsson och Olof Johansson, som voro i samma mening med Boda intressenter, påståendes det vara strängeskäl mellan dem och Boda. Havandes aldrig hört det nämnas hornskäl. eljest finnes stenen visa med basen med och ej med kanterna.
Till större upplysning lät man ropa vid det strängskälet, som är emellan Knappekulla och Boda väster om detta, och även utskickades de, som ropade vid Bodalagets pretenderade hornskäl, som är beläget öster om detta, och funnits alltså alla tre dessa skälen stå ute i en linje. Varav man inte annat kunde, än slutar detta vara ett strängskäl emellan Knappekulla och Boda och icke något hornskäl som Stockebäckarna påstå.
Och som således Stockebäckarnas pretenderade rågång till ända gången var. Ty begärde Boda ängelag samtliga intressenter, att deras rågång nu besiktigas måtte. Vilket man och sig företog, och beledsagades så av svaraderna Boda intressenter öster härifrån detta strängskälet, till Bodas pretenderade hornskäl, vilket de kalla Rotekärrsskälet. En trekantig sten fast stående ute i ett stenskärve, norra sidan 3 kvarter bred, den östra och södra 1/2 aln och stenen hög över skolningen 3 1/2 kvarter, den västra kanten visar han till Bremåsaskälet, varifrån synerätten kom och visar södra kanten i Stockebäcks Klint, varest Boda intressenter uppviste en visare som de kalla finleken är en liten piggat sten, stående ifrån Rotekärrsskälet i syd till osten, ute i ett stenröse vid norra ändan av berget, är ej synnerligen skolat, icke heller rätt fast, berättandes Boda intressenter således honom hava allt stadigt orubbat stått
3. Från denna stenen vilja de sedan över berget gå till en gruva, nästan i samma linje varest de påstå i forna tider, hava en visare stått, och fanns nu vara ett stenröse, och några stenar som nyss upphävne ikring denna deras förmente gruva. Emot detta protesterade Stockebäckarna, all den stund Boda intressenter tillförende aldrig skolat gått så när in till byn, utan förra gången uppvist ett de kallat Hälleskäret.
4. Sedan beledsagades synnerätten mera öster till ett stenröse in i Stockebäcks hage, varest en sten låg ikull, den vid förra synen som var för tre år sedan skall stått, vilket och nu av nämnden besannades.
5. Ute i samma linje går de vidare Ramnösjön till Ramnö hornskäl derest Stockebäckarna begynte sin rågång och parterna äro sams om vara bägges huvudskäl. Viljandes således dessa Boda intressenter emellan Rotekärrs hornskäl och detta Ramnö hornskäl gå ut i en sträng och linje ända igenom, den de förmenar hava befunnits vara en rätt linje och således rätta skillnaden och rågången emellan dem och Stockebäcks ägor.

Den 5 juni kontinuerades med rannsakningen.

Sedan nu dessa bägge skälesträngar och rågångar vara av samtliga synnamännen tillika med Lantmätaren uti alla vederbörandes närvaro gångna och besiktade, så lät häradssynerätten sig föredraga de övriga parternas å båda sidor havande skäl och vittnen, med vilka de sina förmente rågångar var å sin sida väl bestyrka
Producerade alltså Stockebäcksåborna.
1. Ett extrakt av häradsrätten protokoll hållet den 12 oktober 1703, uti vilket tvenne gamla män hava om deras rågång efter avlagd vittnesed bevittnat, nämligen Johan Persson ute i Oltorp om sina 90 år, vilken berättat, att då de för några och 40 år tillbaka höll syn emellan Boda och Stockebäck, så skola de begynt vid Bremåsa skäl och så till Besdalen, sedan till Vitebråte och Korshällerna.
även samma berättelse har och Olof Håkansson i Gullabo gjort, som av samma extrakt med mera är till att se.
2. Framhade de en hustru Elin Ingolfsdotter benämnd ute i Håkhorva, vilken de måtte edeligen avhöras, som och skedde, och berättade sedan, att hennes moder då hon var helt liten, väl 40 år sedan bott ute i torpet Nybygget, och då samma tid bodde i Stockebäck en benämnd Per Larsson, havandes hennes fader haft en liten del i Stockebäck, och därför så länge han levat fått där sitta, men sedan han dog, skall Per Larsson velat haft betalning för all den tiden han där suttit. Varför hennes moder måste taga en silverskål och förnöja honom med. Härutav vilja Stockebäckarna sluta, att detta Torpet den tiden skall hört Stockebäck till, som nu likväl av Boda intressenter innehaves.
Flera skäl och vittnen sade sig Stockabäckarna icke hava, utan beklagade det de övriga var döda.
Varför uppå Boda intressenters vägnar föredrog befallningsman välbetrodde Johan Tranaus, att förutan det av ransakningen nogsamt skall finnas, huru som Ramnöskälet, det och tillstås av vederpartnerna, är ett hornskäl och Rotekärrs skäl jämväl finns ögonskinligt och vara ett hornskäl, så bestyrkes sådan jämväl av edliga hörda vittnens utsaga, vilka vid förra synen, som emellan dessa hemman hölls den 27 augusti 1703, men icke sköts, mycket mindre någon dom avsades. Efter avlagd vittnesed, således berättat, som nu av förra ransakningen upplästes och befanns.
1. Torsten Larsson i Grännäs, efter avlagd vittnesed berättat, att Rotekärrs skäl alltid varit ett hornskäl och sedan därifrån åt Stockebäcks Klint där det andra skälet skall stå och sist till Ramnö huvudskäl och att denna voro den rätta rågången emellan Stockebäck och Boda hade hans fader och förfader för honom berättat.
2. Nils Larsson i Porsnäs har berättat, att hans fader och förfäder sagt för honom, det Rotekärrsskälet varit ett hornskäl och sedan åt Hälleskälet och sedan ute i Ramnöskälet. Intygandes och att Jöns i Stockebäck och Tyres Öndal ut i dess ungdom varit till tings om denna ägotvisten och att Jöns i Stockebäck skall givit dess saliga fader, såsom en intressent i Boda ängelag, vid Tryserum kyrka, uti förlikning för något skogshygge som gjort inom denna skälsträngen, fyra dalar vitepenningar.
3. Anders Håkansson en torpare i Fagerhult har berättat, att ut i dess ungdom så hölls Rotekärrsskälet för ett hornskäl och gingo de jämväl därifrån till Stockebäcks Klint, Hälleskälet och Ramnöskälet. Sägandes och, att hans fader fått av Jöns i Stockebäck ute i förlikning, för något tjäretyre, som han tagit inom denna skälsträngen, en skeppa korn.
Sedan uppviste och nu för häradssynerätten Boda intressenter ett extrakt tingsrättens protokoll hållit den 8 januari Anno 1661, utav vilket befinnes, huru Boda intressenter då varit vid tinget och klagat uppå Stockbäckarna, för det de huggit tjäretyre uppå deras ägor. Då häradsrätten fördelt några av nämnden, som bägge skälsträngarna skulle besikta. Förmenades nu Boda intressenter, att det då vid besiktningen blivit förente, varför och Stockebäckarna givit förlikning, som av förbemälte vittnens utsagor blivit intygat.
Ytterligare uppvistes en attest utgiven av Per Bengtsson i kyrkobyn och hustru Kerstin Håkansdotter vid Edsbruk av den sjätte februari Anno 1704. Uti vilken de intyga, att Udde Nilsson i Stockebäck berättat att han allenast som en slant brukat över rågången och hade förbjudit sina söner och måg att bruka på Boda ägor, som de likväl icke skolat aktat, som mer av attesten finnes. Udde Nilsson närvarande tillstå sig så sagt hava och att han dem det förbjudit.
Vidare producerade Boda intressenter följande vittnen nämligen:
1. Skytten är på Kummensnäs Måns Nilsson ute i Randtorpet, vilken avlade sin vittnesed och berättade att han hört för fem år sedan av Per Grå som bodde 33 år i Nybygget och var Båtsman, men är nu död, att Stockebäckarna de gå för nära in på honom, och endera dagen lärer de taga stugan av honom och göra åker av. Men om han ville, sade han så ska de få mindre att säga, men så sketo han väl sin tid, och skall han sagt där är skälsträngen och vist uppå det skälet som de nu kallar Blåviksskälet som ligger i Stockebäckarnas hage och det andra skall stått på sandmon ute i stenröset, hade inte mer att berätta.
2. Hustru Elin Persdotter, som efter avlagd ed berättade, att hennes fader Per Samuelsson Grå hade bott några och 30 år ute i torpet Nybygget , och hade då varit ändå ett torp, nämligen åt Stockebäck ute i Stockebäckarnas gärde i rågången, varefter skall än synas skorstenen och hustomten, och i det torpet bodde då den tiden en båtsmanshustru, Maria Persdotter benämnd, som är Lars syster i Stockebäck, som fört ett elakt leverne, och alltså varit den tiden tvänne båtsmanstorp. Det ena Stockebäckarnas och det andra Boda ängelag tillhört. Och emedan denne hustru fört så elakt leverne, så hade hennes fader ej fint neder skorsten och taket för denna hustrun. Varför Stockebäckarna sedan tagit husen dädan. Detta vittnet vilja således Boda ängelag intyga och förklara, huru med hustru Elins nyligen för Stockebäckarna gjorde utsaga om torpet Nybygget sammanhänger, och att således det torpet, som hon berättade om ej varit det som de nu innehava, utan det som nederrivit blivit.
Slutligen inlade Boda ängelags intressenter en expensräkning, uti vilken de uppföra en summa av 304 daler kopparmynt och 6 öre. Vilka de påstå utav Stockebäckarna dem måste betalas och refunderas uppförandes uti densamma så de omkostningar som vid denna synen skedde är, som de, som vid det förra använde äro. Stockebäckarna förmente sig inte kunna dömas till några expenser, all den stund synen å bägge sidor blivit samtyckt och beviljat. Förmenades sig och nog hava uppå den samma kostat, och tillförende jämväl tvenne gånger då de inte slut erhöllo. Och som parterna inte mera hade att påminna, ty tog häradssynerätten denna ägotvist i betänkande och stannade i följande slut.

Resolutio

Häradssynerätten haver så väl Stockebäckarnas som samtliga Boda ängelags intressenters  pretenderade rågångar, samt deras å båda sidor framtädde och uppviste skäl och vittnen, medelst vilka de sina rågångar varå sin sida velat bestyrka, i noga övervägande tagit. Och all den stund häradssynerätten i anledning av föregående syneransakning och skäl befunnit, att vad den av Stockebäckarna uppviste och pretenterade skillnaden och rågången anbelangar, så väl själva skälen och stenarna som uppvista och skärskådade blivit, äro till större delen suspecta och odugliga befunna, som och själva skälsträngens gång och streck, vilken uti så åtskilliga krokar och vinklar sig böjt, havandes det ena skälet ej pekat uppå det andra, förutan det och, att bemälte Stockebäckarnas uppviste hornsjäl, Bremåsa hornskäl kallat, vid vilket de rågången sluta vilja, är klar och ögonskenligen befunnits vara ett strängeskäl mellan Knappekulla och Boda, och icke något hornskäl, så att således Stockebäckarna med den uppviste rågången ingestädes komma att stanna. Alltså kunde häradssynerätten i anledning av föregående skäl och omständigheter ej annat, än bemälte rågång såsom olaglig och oduglig att förkasta och ogilla. Men Boda ängelags intressenters uppvista och skärskådade rågång angående, så har häratsynerätten för skäligt prövat den samma således att anse, att rätta gräns och ägoskillnaden dessa hemman emellan hädan efter kommer att vara emellan Rotekärrs hornskäl och Ramnö huvudskäl, vilka häradsynerätten gillar. Såsom de där jämväl av edliga avhörda vittnens utsagor stadfästade äro, som av ransakningen är till att se. Således att rågången blir ifrån Rotekärrsskälet till Stockebäcks Klint. Varifrån fuller Boda intressenter vilja gå till en gruva nästan i samma linje, varest de påstår i forna tider skolat stått en visare. Men som den nu befanns vara ett stenröse. Var emot käranderna Stockebäckarna protesterade. All den stund Boda ängelag aldrig tillförende skolat den uppvist, och gott så nära till deras by. Skolandes de när den förra synen som för tre år sedan blev hållen( då ingen dom utföll) uppvist ett skäl, det de kallat Hälleskälet. Vilket och nu av nämnden, som den förra synen bevistade, besannades. Berättandes och nämnden, att rågången ifrån Stockebäcks Klint skall gått raka linjen till detta Hälleskälet. Var till Boda intressenter icke neka kunde, hade förra gången uppvist bemälte skäl, men berättade nu att det skall vara i Kullenfint. Ty kunde häratsynerätten det ej gilla, utan fann för skäligt, det bör rågången gå ifrån Stockebäcks Klint till detta Hälleskälet, helst i medan det jämväl av edeliga vittnen är stadfästet , och alltid tillförende av Boda intressenter uppvist , gåendes sedan i samma linje åt Stockebäckarnas hage, övr sjön till Ramnö huvudskäl. Varest Stockebäckarna begynte sin rågång och parterna äro ense om vari bägges huvudskäl . Kommandes rågången således att gå ut i en linje ifrån Rotekärrsskälet till Ramnöskälet , dock, här under och inom denna rågång ej att inbegripas de hagar och lyckor, som Stockebäckarna av gammal hävd och inom hank och stör hava inhägnade, Vilka Stockebäckarna så hädanefter som härtills komma att bruka och behålla. Och vad expenserna anbelangar som samtliga i Boda intressenter till 304 dollar och 6 öre kopparmynt pretenderar. Så all den stund Stockebäckarna vid förra synerna som blivit hållna dessa hemma emellan, omkostningarna bestått. Ty kunde häradssynerätten dem till mera ej fälla, än att bestå omkostningen för denna synen, som till 40 daler silvermynt skattades. Vilka 40 daler silvermynt samtliga Stockebäcksåborna till Boda intressenter komma att erlägga. Aktum ut supra.

Sedan denna dom var avsagt och parterna kundgjord, utlät de sig på båda sidor här med nöjda vara, så att ingendera mot domen vädja ville. Varför förordnades Lantmätaren med nämnden, som i parternas närvaro upprättade och uppsatte en sten vid Hälleskälet, som visar linjen åt Stockebäcks hage, efter domens lydelse.