Utdrag ur Sunnerbo härads dombok från år 1680

 

Criminalia

" Wed samma tillfälle ock ibland andra ährendens förhandlande, inställtes ock producerades för Rätten Sohne i Österby i Ryssby socken, som warit een tijd i bårgen händer, hwilken öffwerbewijstes, huruledes han, då berörde, Sohnes hustru för någen rum förfluten tijd sedan gått i kyrkian effter barn, fått åth förmedelst plägssedh och maneer i be.te Ryssby försambling 8 öre silfwermynt, som till kyrkian förähras skulle, Klåckaren lade samma penningar på alltaret, glömmandes låta upplysa dem den Söndagen på Predikestolen; Då tiensten war ändad stijger Sune fram på alltaret, tager tädan den kakan i heela nästan församblingens åskådande, som klåckaren haffwa skulle, Säijiandes med stort löijie, effter Klåckaren intet upplyste penningarne, som Sohne till kyrckian gaff, alltså skall iags taga kakan igien, ock gick på kyrckiogården, hästgatan och kyrckiowägen, bärandes kakan, gratulerandes sigs, huru han klåckaren lurat hade, blef aff mångone inrådd få klockaren kakan igien, men acktade sådant altsintet, uthan baar henne hem med sigs, och intet restituerade kakan, här öffwer heela förssamblingen både adell och oadel fattade stoor förargelsse, önskandes det Sohne för sådant skulle blifwa åth minstone uthskiämbd, Söndagen effter upplystes penningarna förra än bönen Fader wår lästes, sedan Fader wår war lästet, effter Hr. Ährew: Gst Probsten ock Kyrckioherden Mr Sven Fagelinus icke wille nämna Sohnes Nampn, sade han således; Nästförleden Söndags giorde een man här i församblingen ett ohörligit ting, i thet han borttogs det som war lagt på alltaret med det sluut, sådanna boorde plickta lagligen för röfwerij;

2. Några dagar der effter som war den 12 Novemb: kommer be.te Sohne ganska bittijda inn i Prästegården, då han Probsten ock Kyrckioherden offwanbe.te Mr Swen möter på gården, säijandes sigs wara stämbd till Tinget aff een gammal qwinna i Tutaryd, för det hans hustru slagit henne fördärfwad, frågar Probsten ock Kyrckioherden, om han lägger sigs något ther uthi henne qwinnan som slagen war till förswar, der till Probsten ock Kyrckioherden swarade Neij, hwar med offabe.te Probst och Kyrckioherde går strax inn i stugan på gården att componera een arffsaak emillan några, då Sohne till een tijd står uthe på gården, sedan satte sigs på Pijhlbänken, omsijder beder Probsten och Kyrckioherden honom gienom fönstret gå inn till hustrun i Sätesstugan och sökia få något till bästa; När han war inkommen får han först brännewijn, der effter gifwer han Probstens och Kyrckioherdens litsla dotter 4 öre silvermynt, hustrun gifwer honom Sohne ett stoop öhl, begiärer då det war tomt ännu ett, hwilket han bekommer, hwar med han gick uth, och gifwer der aff een hustru med sigs dricka som stod i förstugan, hwar effter han går uth på gården och lägger sigs å der på Pijhlbänken, då han tillförnne i stugan talat med Probsten och Kyrckioherdens hustru, lijka såsom han skulle willia giöra giäck aff henne, frågar hwarföre han inte fick stommen i förledet åhr? hwarföre Kyrckioherden tahlte om kakan? tilläggiandes detta i bägge skolen lära kiänna migs, med mehr annat, säger och att dhe willia haffwa hufwudet aff honom;

3. Emot afftonen går Sohne in igien i Sätesstugan, och då Probsten och Kyrckioherden inkom, som ändå ingen maat hade fått om dagen, stijger Sohne upp, säijandes i giorden intet rätt att i upplysten kakan på Predikstolen, der på swarade Probsten och Kyrckioherden, förmenandes sigs änteligen haffwa giordt Rätt, och Sustinerade honom böra få mehra reesa för omaket som röfwar uthur kyrckian, det hennes betiente till uppehälle förordnat är, Sohne swarar; räcker migs hand der på att i skolen låta migs få mehr för omaket, det Probsten och Kyrckioherden giorde, strax förwandlades Sohnes ansickte och bleknade, ropandes till, iags gifwer digs tusende orena andar, du är intet i kyrckian nu, då hustrun och een Studiosus be.ds Willhellm Granbärgs, Kyrckioherden sielf bad honom gå bortt, begiärade dhe 4 öre aff flickan och welat gifwa them igien, hwilket han intet emottogs, folgde effter honom i förstugan, lade penningarne på een kista, bediandes honom taga dem igien, än wille han intet, dock bade dhe honom alla gå sin koos, Sohne ropar med önskan att så månge orene andar skulle taga Probsten och Kyrckioherden och dhe hans, fahr yttermehra fortt uthi ropande och skrijkande, och med det samma fattar uth een knijff, höllt honom een tijd under trögian, stöter Probstens och Kyrckioherdens hustru emot wäggen som wille haffwa honom sin koos, Sohne uth på gården brukar gräseliga Eder, och hugger med knijfwen effter hwem honom wille styra till godo, Prästhustrun leeder honom uthöffwer portten, welandes medh det samma portten igienstängia, då sätter Sohne sitt knä emillan och hade brutit sigs inn igien, säijandes sigs skola dräpa Prästen och hans hustru med, men be.te Studiosus kom henne till hielp, men Sohne högg med knijfwen åth hustrun i portten, sedan uthanföre allt ropandes, det han skulle dräpa dem bägge, när han kom uth om portten på broen, skrijar han och Swärier, hugger effter hustrun med knijfwen, då be.te Studiosus springer uth gienom portten, williandes hustrun wäria, hugger Sohne honom i kåfften med sin knijff, att der effter syntes een spring, dock intet skadat kroppen, der med löper Probsten och Kyrckioherden effter, intet wetandes annat än Sohne bägge dräpa skulle, fattar ifrån Sohne een liten kiäpp, slåår honom try slags på ryggen så att kiäppen gick aff, sedan fattar Prästen Sohne något i håret, men som Probsten och Kyrckioherden sågs att Sohne regerades aff ingen god ande, som han förmeente, week han inn öffwer portten ifrån honom, lembnandes Tåfflorna i loppet till; När Sohne ther een stund ståndit hade, som så länge aff offwanbe.te Studioso förhindrades, elliest hade han uthan twifwel både Prästen som hustrun tillfogat skada, springer offta och mehr be.te Studiosus in om portten med, så stöter Sohne åter på portten, wlliandes inn igien, men som han intet kom, tager han tåfflorna bortt, Probsten och Kyrckioherden sökte gå effter honom, der han icke blifwit hindrad, Prästhustrun och offwanbe.te Studiosus bedier Sohne läggia ifrån sigs tåfflorna, men Sohne säger till samma Student, iags skall dräpa dem bägge - och digs skiära så små som kåhl, kom hijt, wände sig der med emot dem som då stodo i portten, spåttade säijandes twij een sådan Präst, twij een sådan Prästhustru, och der med wände sigs emot dem och kastade watten, sedan går återen bortt, dantsandes och siungandes med löijie, det är så lustigt om sommaren; Så wara tillgångit och passerat bekräfftade offamentionerade Student Wilhelmus Granberg och Ingemar Trullson i Skafftarp i Rydhollm socken med händer i book eedeligen, der emot och be.te Sohne intet kom Neij weder; Och såsom intet mehra gafs wid handen att notera uthi detta måhl, alltså togs Rätten det samma uthi noga betänkiande, finnandes under Considerandet desse momenta (1) hurusåsom Sohne tagit bortt alltarkakan ifrån alltaret, som han till klåckaren deputerat (2) devoverat sin kyrckioherde (3) stött sin kyrckioherdes hustru i sitt eget huus (4) blåttat knijff och mordwäria uthi ett privilegerat huus (5) williandes der med dräpt sin siälesöriere och hans hustru i sine egne huus (6) röfwat bortt tåfflorna som Probsten och Kyrckioherden tillkommo (7) spåttat och blåttat sin hemligheet till sin kyrckioherdes förtreet, hwilket allt han pröfwas (8) deliberato animo giordt, till att vindicera den affront han meente Probsten och Kyrckioherden honom tillfogat, igienom den publication om kakan, som nästa Söndagen der effter den borttogs aff Probsten och Kyrckioherden giordes, alldenstund han der nästan heela dagen öffwer förtöfwade; Allt för den orsaken skull och aff dhe skiähl in actis, dömbdes be.te Sohne i krafft aff dehn 22 puncten uthi Biskoopernars och ------- prästerskapets privilegier, haffwa förwärckat lijff och gods effter det 31. Cap. i Konungsb. i L.L Måhlsägaren som är Probsten och Kyrckioherden bad öffwermåttan för honom, att han måtte pardoneras till lijfwet, desslijkest hans hustru och menige man, han och dessföruthan uthlofwade bättring, kan sådant hoos högslofl. Kongl. hoffrätten giälla, under hwilkens Nådige cencurerande och omdömme detta måhl underdån: ödmiukeligen remitteras, sådant ställer Tingsrätten uthi dess Nådige wijdare godtfinnande."

Tillbaka