Sunnerbo härads dombok den 29/8 1677

Snapphanar.

Vid samma tillfälle och andra ärenden som förhandlades, lät Commissarien högaktade Herr Johan Printz framhava för rätten, Assessorens välborne Herr Gabriel Gyllengrips fogde, Jöns Tygesson i Göstorpshult i Hishult socken i Halland, givandes tillkänna, huru såsom han tillika med tvenne snapphanar, Sven Olofsson Speleman, född i Spång i Örkel Ljunga socken, desslikest Olof Jöransson, som bekände sig före detta varit under Printz Jörgens Regemente och Capitens Falcks Compagnie, född på Seeland, men kommit ifrån sitt folk uti sista bataljen, och allt sedan ibland snapphanarna hållit skogen, för någon tid sedan äro fångne tagne uti bemälte fogdes hus av Ryttmästaren, Ädel och Manhaftig, Herr Lars Hjerta, och några hans ryttare samt några bönder i Markaryd, begärandes uppå hans Kongl. Maj.ts, vår Allernådigste Herres och Konungs vägnar, över denna Justitiens administration och skieppande.

Förbemälte fogde och snapphanar, ställdes till Confrontation, då bekände Jöns Tygesson, att vid snapphanarnas ankomst till byn, som voro, efter deras för honom gjorde bekännelse 50. Kvartermästaren över snapphanarna, Per Ryttare, fördelade dem omkring uti byn, så att sex av dem blevo liggandes i Jöns Tygessons gård. Vetandes straxt som de kommo, att de var snapphanar. En dräng, en pojke som var sju år och två pigor, var alla uppe om aftonen när snapphanarna kom.

Frågade rätten: Om de visste vägen till Markaryd, där Översten, högvälborne Herr Baron Fritz Wachtmäister, med sina där havande trupper, som andra, då i Markaryd stodo för tiden, men intet det gjorde. Menandes bemälte Jöns Tygesson sådant böra imputeras hans oförstånd. Ehuru väl hans dräng och pigor väl visste vägen dit, och kunde väl kommit med kunskap till Markaryd, och därmed få till pass, att alla de 50 församlade snapphanarna kunnat blivit nedgjorda eller gripna, emedan det inte var över två mil, emellan bemälte Markaryd och fogden Jöns Tygessons gård. Havandes och snapphanarna omkring sig då de sov, ingen vakt utställd, som hade kunnat hindra dem. Sex snapphanar som varit med de andra och rövat en gård uppe i Markaryd, kom sedermera, som han och de däribland tvenne nu fängslade bekände till Jöns Tygesson om aftonen han låg, men hans folk voro likvist uppe som ovan bemälts. Straxt stiger han upp, och efter deras begäran giver dem mat. Föregivandes de sagt vid matens begärande: Får de den inte med godo, skulle de ändå taga. Alltså, utav rädsla som han bar för dem, tordes han dem sin begäran inte neka. Vidare bekände Jöns Tygesson sig hört av snapphanarna om aftonen refereras, att de kommo ifrån Sverige och det röveri de anställt i Markaryd, havandes med sig godset uti byn, och vilja gå över åt Fyen, medan tillstundande vinter Continuerar. Sedan de sex snapphanarna fått sig mat om aftonen och rökt tobak, gingo 5 av dem uti Jöns Tygessons stall, och lade sig på höslinnet, men Knut, som var med då Överstelöjtnant Swartz ofångades, och dess dräng mördades i Odal Ljunga Prästgård, lade sig ensam på bänken i Jöns Tygessons hus, och sovo alla sex till andra dagen vid pass klockan sju på förmiddagen, därefter fingo de åter mat av Jöns Tygesson. En liten stund därefter kommer det Svenska partiet ifrån Markaryd, vetandes Jöns Tygesson och snapphanarna intet av, förrän de begynte skjuta på dem genom fönstren, och satte därefter eld i huset, då Jöns Tygesson och de andra tvenne uti det alarmet bleve av de våra fångade, som nödgades begiva sig undan elden, blivandes sedermera till Markaryd brackta, som allt sedan äro här i häradet detinerade vordne. Emedan intet mera gavs vid handen, att remarquera, tog Tingsrätten detta ärende uti noga betänkande, och funno skäligt, samvete och lag likmätigt för efterföljande skäl sådan dom över bemälte Jöns Tygesson publicera.

Alldenstund /1./ Jöns Tygesson väl kunnat givit kunskap ifrån sig om snapphanarnas ankomst, som skedde om aftonen till sitt hus och byn därsammastädes, om han skönt velat till våra trupper, som lågo i Markaryd, helst emedan de /2./ ingen vakt om sig utsatt, har och Jöns Tygesson en son som /3./ för någon tid sedan begivit sig till de Danske, och en måg i Tockarp i Örkel Ljunga, hos vilken allt stilla snapphanarna hålla deras sammankomst, där dricka och rutha, vetat och /4./ att snapphanarna kommit ifrån Markaryd, där de då rövat, syntes och /5./ vad förtrogenhet den ene snapphanen bar till honom, som dristade sig allena ligga i hans stuga, den han lätteligen kunnat ombrackt, om Jöns Tygesson velat varit så ärlig, dess likest de andra 5 i stallet med sitt folk till hjälp, syntes han därför så av detta, som det andra, sin trohet emot vår Allernådigste Konung violerat, som i så måtto hållit och colluderat med dess och allas våras argaste slemmäste fiender, och således Crimen (Lxsx?) Majestatis begånget. Allt därför utav de skäl in Actis dömdes bemälte Jöns Tygesson i kraft av den 6:e punkten i Örebro Stadga av år 1617, att straffas till livet, som en förrädare, dock till Hans Kongl. Maj.ts Allernådigste vidare Cencurerande underdånigst remitterat.

De bägge snapphanarna, den ene som är född på Seeland och heter Olof Jöransson, bekände sig /1./ Alltsedan sista slaget stod vid Landscrona, varit med snapphanarna och hållit skogen /2./ Bekände sig varit med snapphanarna i flock och fahrnöte, då tvenne svenska ryttare vid Halmstad kyrka av dem greps, fördes ut på åsen i skogen och mördades, vilkas kläder de sedermera sinns emellan bytte /3./ Contesterade sig nu varit med det röveri som skedde i Markaryd, dömdes i kraft av det 1 Cap i Högm.b. L L, att steglas, huvudet sättas på en påle och kroppen läggas i jorden. Men den andre skälmen, som är född i Spång i Örkel Ljunga socken, benämnd Sven Speleman, som först brutit sin trohetsed, den han som en undersåte vår Allernådigste Konung var pliktig att hålla /2./ Fört avog sköld mot sin rätta herre och hjälpt våra argaste fiender /3./ Rövat i vårt Fädernesland /4./ (Skräpt aff) Skrutit om, som den andre hans Cammerat tillstod, huru såsom bemälte Speleman en svensk man mördat /5./ Varit med när mörderi på de svenske dessutom är förövat, tyckte Rätten den mycket mera vara Culpablare, och således värd därför /1./ Levande råbråkas och /2./ Läggas på 5 stegel, androm slikom till sky och varnagel, men såsom dessa tvenne voro övertygade skälmar och snapphanar, prövade Rätten utan dröjsmål och att därmed Hans Kongl. Maj.t falla besvärlig, låta Execution gå över dem.

Tillbaka