Södra Vedbos härads dombok den 10/3 1714

§ 77.

Efter utverkad stämning, klagar Skjutsrättaren Olof Buhrman såsom fullmäktig å vederbörande ledamöters vägnar i Solberga socken, att åtskilliga smädenamn och ord, är vrångvisligen uppkomna och utspridda, på förnämare och ringare ståndspersoner, utan all skälig orsak. Begärandes Buhrman, att slika Delinqventers okynne och vanart, måtte med så mycket eftertryckligare näpst bli ansedd, som eljest befarandes är, att i denna världens ondska, torde slika okväde och förkleningheter, allt framgent vidhänga. Angivandes han alltså nämligen.

1. Unga pigan Britta Larsdotter i Buckhult frälsegård, om 12 eller 13 år, som berättar, att pigan Maria Olofsdotter i Karstorp skattegård, på 14:e året gammal, sade i förleden sommar, på en söndag efter gudstjänsten, att de kalla Britta "Skwat i fäähuus" och "Kyrkiosubba", dito att Brittas husbonde heter "Smörjepällsen", och hans hustru "Tannelösa huggyxen", item att pigan Märit i Buckhult kallas "Långnäsan" och "Skiägghakan", samt att Per i Målen heter "Fyllebullten" och "Ståår uthe om Nätterna", dito dess hustru Kerstin "Fyllebulltens Gumma", jämväl deras son Jöns, "Lögerdagztecken, pigegneen och Stuckfooten". Sammalunda Lars i Målen, "Klijfwer upp och slår låhret af sig", och dess hustru Kerstin "Huggyxan" och "Springröfwan", item dottern Märit, "Hwassnäsan" och "Grånacken", samt den andra dottern Kerstin "Stadztecken" och "Båtzmansgnean". Håkan i Målens dotter Ingrid "Klockegnafsa" och "Kläppen". Olof Jönsson i Buckhult nämnes för "Fnäken, Fuxen och Spraten", dess hustru Anna /: Salvo honore :/ "Unga uthpählsade Kiäringen". Nils i Buckhult, "Långryggen, Suurläggen och Spikarijsen" dess hustru Karin, "Jordzens hage, ligger uthi dhet henne kommer wid". Dessutom gamla hustru Märit, "Högröfwan" och "Trätebijten". Välborna herr Kaptenen Magnus von Gerdten, kallas "Klister Sååhufwäd". Ärevördige kyrkoherden herr Johannes Styrenius nämnes för "Store Kyrckiobusen". Hans värdighet komminister Andreas Horneer "Tacka bahrhufwa".

Detta allt, skall Maria Olofsdotter i Karstorp sagt trenne gånger, dock på särskilde tider. Varemot Maria Olofsdotter enständigt yrkar, att hon aldrig haft sådant tal för Britta, ej heller hört slika ord nämnas, förr än på senaste Sockenstämma. Hennes fader Befallningsmannen Olof Nilsson Holmberg bedyrar i det högsta, att i sitt hus eller annorstädes, aldrig hört dessa orimligheter, förr än därom var rannsakat på Sockenstämman. Erbjuder och, att edligen besanna sin talan i detta mål.

Tredingsryttaren Olof Qvarnberg antyder, att han varit uti Holmbergs hus, sedan den 4 mars 1713, havandes aldrig hört nämnas, talas eller viskas om det ringaste här av. Vilket han och är vederredo att Jurato verificera.

Så uppvisas ock en attest, daterat den 16 februari 1714, varunder Olof Joenssons, Börge Börgessons, Olof Israelssons och Sven Håkanssons namn stå inskrivne, att Maria Olofsdotter i Karstorp aldrig haver för dem eller deras barn, nämnt eller omtalt något öknamn, varken på en eller annan, etc.

2. Sockenskomakaren Nils Eriksson i Stora Lövhult, är á part Citerat, emot Olof Nilsson i Karstorp, såsom skulle han ohemult angivit dess son, pilten Gabriel, att även brukat en del av ovannämnde smädetal.

Skomakaren Nils Eriksson nekar framhärdeligen ankallandes till sin Exculpation, pilten Peder Månsson i Hulu, som själv tillstår, att i höstas, då Skomakaren och Gabriel med flera, voro tillhopa vid Hamnaryds Limugn, uppnämnde han allenast följande öknamn, nämligen "Spraten, Suurläggen och Krösanekatten", sägandes åt Gabriel, känns du vid dem? Men Gabriel svarade Nej, de är intet komna ifrån vår gård.

Skomakaren Nils Eriksson bekänner, att sedan han hört slika smädeord vid limugnen, härmade han några därefter, uti Hult, nämligen att pigan Kerstin i Hult kallades "Långstången", och Karin ibidem "Kåhlballen".

Piltarna Gabriel och Per förneka, utan återvändo, sig någonsin hava talt om "Långstången" eller "Kåhlballen". Men Skomakaren påstår, att de sa det.

3. Per Persson i Bollebo vidgår, huruledes han sade för Per i Målen, att de kallade herr Anders "Fisken", och det hade pigan Sara i Träslända i Nässjö socken sagt för honom. Men därtill blev han föranledet av folket i Målen, som då berättade, om vad namn som dem voro pålagde, efter flickans Britta Larsdotters utsago. Vilket drängen Jöns i Målen som nu även tillstädes är, i allo besannar.

4. Per Hansson i Ormaryd, att han förnam utav Tredingssoldaten Jöran Johansson, huruledes de kallade Peder, "Spraten". Bemälte Tredingssoldat tillstår, att han sa det för Per i Ormaryd, emedan Olof Nilssons hustru i Karstorp hade yttrat samma ord för honom, i Julas ett år sedan, då Per var hos Jöran: Sägandes Olof Nilssons hustru, "Vad viljen I giöra med dhen Spraten?"

Änkan Barbro Andersdotter i Älmeshult bekänner, att hon hörde när Olof Nilssons hustru i Karstorp, sade om Per Hansson i Ormaryd: "Tåck huru dhen spratar". Vilket skedde en gång, när de voro ihop i Torpet, då Per gick ut. Eljest har hon hört mesta folket uti Karstorp, kalla Soldaten Jöran, "Julle". Vartill Olof Nilsson, på det högsta nekar.

Närskrivne kallas till vittne, samt utan Exception avlade Eden, och därpå betygade, nämligen:

1. Nils Jönsson i Hult, att han intet mer vet härom, utom det Skomakaren Nils Eriksson i Stora Lövhult yttrade för honom, när han var där och gjorde skor. Då även pigan Karin inkom, samt sedan gick ut: Sägandes Skomakaren, "Karin är så lik en Kåhlball, sedan jag såg henne hacka Kåhl i sin faders stuga, och kramade ihop, och åt där uppå". Dito att hennes halvsyster Kerstin, kommer in och står, "lika som en Långstång".

2. Drängen Johan Nilsson i Hult, att Skomakaren Nils Eriksson sade för honom då de lågo tillhopa om natten, vid det han gjorde skor i Hult, huruledes han tycket illa om pigan Maria Gabrielsdotter, för det förtret han lider av henne, så att hon må väl kallas "Sielfskiämman". Emedan de hade så mycket brytt honom, att han skulle fria till henne. Han kallade även hennes syster Anna "Fläckten", och bägge deras moder Anna Håkansdotter "Piskan". Item Svens dotter Kerstin "Långstången", och Karin "Kåhlballen". Emedan han såg henne en gång, i den dyra tiden, äta på ett Kåhlwred.

Skomakaren Nils Eriksson erkänner, att han sålunda sagt för Johan Nilsson. Anmälandes där hos, att Maria kallades "Sielfskiämman", för det han led förtret av utropat frieri med henne. Men pigan Anna kallas "Fläckten", och hennes moder "Piskan", det säger han sig hört av andra! Begärandes, att framledes vid annat Ting, få visa sin sagesman.

3. Sven Persson i Hult, att hans dotter Karin berättade för honom, det hon hörde Skomakaren säga att hustru Anna Håkansdotter heter "Piskan", och hennes dotter Anna "Fläckten".

Pigorna Ingrid Håkansdotter i Målen och Karin Carlsdotter Ibidem, samt Drängen Jöns Persson är instämda till vittne, men de förklara in antecessum, att ingendera vet något annat om öknamnen, än vad flickan Britta Larsdotter i Buckhult, sagt för dem, angående dem själva.

§ 78.

Änkan Kerstin i Kongsryd skattegård, är även citerat för utsagde smädeord, och därför av Solberga församlings fullmäktige Skjutsrättaren Olof Buhrman jämväl tillkäras. Åberopandes han sig till vittne, pigan Ingrid Håkansdotter i Målen, Hustru Ebba i Kongsryd, och pigan Märit i Blankefall. Men Kerstin i Kongsryd bekänner själv, att vid det hon och flera skuro på kornet i förleden höstas, kommo de till att tala, om utflutne öknamn i socknen. Sägandes Kerstin till Märit i Blankefall, "I haa fått ett wackert Nampn, och heta Sohlroos, Men dhet må I tacka mig före", skolandes Kerstin i Kongsryd sagt allt detta i skämt och icke mente det ringaste ont därmed, ehuruväl hon tillförende hört, att andra i socknen fått öknamn. Besannades förbemälte hitkallade vittnen, att de intet mera hört av Kerstin, än hon nu själv bekänt. Närskrivne ankallas dessutan till vittne, samt ojävade avlade sin Ed, och därpå betygade, som följer, nämligen:

1. Hustru Karin Andersdotter i Karstorp, att när Skomakaren Nils Eriksson var hos dem och gjorde skor sade han, "Jag vet två pigor och systrar i Solberga socken, den ena heter Märit, hon skjutsade Båtsmän, och de sade att hon hade låtit ligga hos sig".

2. Ryttaren Carl Larsson, att Skomakaren sade, "Jag vet två systrar i vår socken, den ena heter Kerstin och den andra Märit. Det är inte vackert att pigor gå i Båtsmansskjuts". Carl svarade, "Varför icke det, när man har intet annat folk?" Skomakaren yttrade sig där uppå, "att de låta rida eller ligga hos sig". Men var de voro hemma, ville Skomakaren icke säga.

Skomakaren itererar sin förra begäran, om Dilation till nästa Ting. Då att visa sina sagesmän.

Alltså måste härmed bero till 5:te dagen av nästa Ting. Då Sockenskomakaren Nils Eriksson bör sina åberopade sagesmän framställa, till laga förhör. Skolandes än vidare inqvireras, om upphovet och utspridandet av det övriga skvallertalet.

Den 7/6 1714

§ 89.

Än ytterligare antogs Skvaller- och Öknamnssaken, som å förra Tinget även förehades.

§ 90.

Tredingsryttaren Olof Qvarnberg böter för upprops försummelse. En daler silvermynt, så frampt laga ursäkt icke bevisas.

§ 91.

Efterskrivne ankallas till vittne, samt utan Exeption avlade sin ed, och därpå betygade, nämligen:

1. Knut Torstensson i Älmeshult, att pigan Karin Carlsdotter i Målen sade sistlidne sommar, huruledes de kalla honom "Tunnskägg", och dess gårdman Olof, "Swarten", dito Nils Larsson i byn Älmeshult, "Suhrläggen", och dess hustru "Suhrinnan".

2. Hustru Karin Andersdotter i Älmeshult, att pojken Israel Gabrielsson sade, det han heter "Byasqwallte, Swärjaregunta", item hennes dotter Ingeborg, som är mager, har och fått namn, som hon inte minns, dito hennes son Caspar, "Tårskefierding", och hennes gamla moder Karin kallas "Hwenan", samt pigan Karin i Älmeshult norrgård, "Mödomsmistan".

3. Hustru Barbro i Älmeshult, att pigan Karin Carlsdotter i Målen upptalte deras namn i gården, samt att de kallade Barbro, "Blom", item Knut i Älmeshult "Tunnskägg", dito att hustru Britta i Karstorp sade för Barbro, att de kalla välborne herr Kapten Magnus von Gerdten, "Kackeltuppen", och dess fru "Bahlegåsen", samt herr värdighet Comminister herr Andreas Horneer "Fisken".

Befallningsmannen Olof Nilsson i Karstorp, som är hustru Brittas man, förklarar, att blinde mannen Håkan i Målen beklagade, det Herrefolket och andra i socknen, undfått stygga namn. Sägandes även, såsom skulle Herr Kaptenen von Gerdten kallas "Gåsen", och välborna Frun "Bahlegåsen", men om "Kackeltuppen", hörde han inte nämnas, förrän på senaste sockenstämman. vilket den gamle blinde mannen skall hört, av pojken Nils Persson i Målen.

4. Hustru Britta Gudmundsdotter, att pigan Karin Johansdotter i Karstorp sade, huruledes de kalla Britta "Glalätta" och "Swarawähl", item hennes man "Mumblen" och "Tårkaia".

5. Pigan Karin Johansdotter i Karstorps torp, att hustru Britta tyckte illa vara, om de lede namnen, uppnämnandes hustru Britta själv, sina och dess mans öknamn. Item, att Larses dotter i Karstorp Annika sade, att de kalla Karins fader Johan, "Pyhs", och hans hustru "Pyhskäring", samt henne Karin, "Illa till mods", dito Bengt Larssons hustru i Hamneryds torp "Jämran".

6. Änkan Elisabet Jönsdotter, att Karin Johansdotter i Karstorps torp sade, huruledes de kalla henne, "Illa till mods", och dess fader "Pyhs".

7. Pigan Ingeborg Gudmundsdotter i Stenklämman, att hustru Britta i Kvarnen talte om de namnen hon fått, svarandes Karin Johansdotter, att de kalla Britta "Glalätta", "Swarawähl", item att Ingeborg heter "Swarta Kålsa", och hennes moder "Sötapla".

Karin Johansdotter förklarar, att namnen på Ingeborg och hennes moder, hörde hon, då hon var en liten flicka och tjänte på Grimsberg.

8. Hustru Elin Johansdotter i Älmeshult, att Lars i Karstorp kallade hennes man Jöran "Julle", item att Larses dotter i Karstorp sade, att de kallade Karin Johansdotter i Gullarp, "Illa till mods", samt Elins svärfader Johan, "Pyhs". Dito Bengts hustru i torpet "Jämra". vilket skall vara talat i Karstorp, men han kan icke namnge någon därtill. Lars i Karstorp kallade drängen i Slätthult Israel, "Swarthafren". Dito, att på en söndag voro de något länge i kyrkan, och då sade Lars i Karstorp. Nämlingen, "Det har fuller den store Busen varit här idag", men han nämnde ingen kyrkoherde.

9. Johan Persson i Karstorps torp, att Olof Nilssons son Gabriel, kallade honom "Py", och hans hustru "Pyhskäring", skolandes Olof Nilsson velat havan utur sitt torp, för det han sagt, det Olofs son talat honom "Pyy", och dess hustru "Pyhskäring". Han hade ock ärnat slå honom med en eldbrand, om de icke tagit frid.

10. Karin Jönsdotter i Karstorp torp, att drängen Anders, som förmenes vara i Jönköping, kallade henne "Huggentand". Item, att Lars i Karstorp kallade Israel i Slätthult, "Swarthafre".

11. Bengt Larsson i Hamnaryds torp, att Olof Nilssons hustru Britta Nilsdotter sade, det Per i Ormaryd heter "Spraten", dito, att Karin Johansdotter i Gullarp sade, att de kalla Bengt "Zuten", och dess hustru "Jämra".

12. Hustru Ingegerd Persdotter i Hamnaryds torp, att Karin Johandotter i Gullarp sade, att de kalla Ingegerd "Jämra", item att de kallade antingen Bengt eller inhyseskvinnan Ingegerd "Zuten".

13. Per Hansson i Ormaryd, att Bengt i Hamnaryd och hustru Barbro sade, att hustru Britta i Karstorp kallade honom "Spraten".

14. Kerstin Larsdotter i Kättstorpa torpet, att hustru Britta i Karstorp sade för henne, huruledes de kalla herr Kaptenen "Gåsen" eller "Kalkonen", item frun "Bahlegåsen", och herr Horneer, "Fisken". Vilket blinde mannen Håkan i Målen, berättas hava sagt. Dito, det Lars i Karstorp kallade Israel i Slätthult, "Swarthafren". Annika Larsdotter i Karstorp kallade Johan på torpet "Py", och dess hustru "Pykäringen", samt deras dotter Karin, "Illa till mods".

15. Israel Eriksson i Slätthult, att Kerstin i Kättorps torp sade, det Lars i Karstorp kallade honom "Swarthafren".

16. Håkan Eriksson i Slätthult, att Kerstin i Kättorps torp sade, huruledes de kallade honom "Bondetoken". Vilket Kerstin berättar, att Karin Johansdotter i Gullarp skall förmält, det en flicka i Danstorps torp sade, att de kalla hans syster "Soopestången", och hans andra syster "Kryddeqwasten", och hennes man, "Soyen".

17. Per Andersson i Kärr, att soldathustrun Maria Johansdotter sade för hans hustru, huruledes de kalla honom "Bårsten", och Margareta i Kärr "Snaflan", item hennes dotter Kerstin, "Blomman".

18. Elin Arvidsdotter, att soldathustrun Maria Joensdotter sade för henne, huruledes de kalla Per Andersson "Bårsten", och hennes svärmoder "Snaflan", samt hennes dotter Kerstin "Blomman".

19. Soldathustrun Maria Joensdotter i Kullatorpet, att Per Gustafsson i Turlunda sade, det Per i Kärr heter "Bårsten", Margareta i Kärr "Snaflan", och hennes dotter Kerstin, "Blomman". Men Per Gustafsson nekar härtill alldeles.

20. Per Inhyses i Bollebo, att pigan Sara Svensdotter i Träslända sade, huruledes de kalla herr Anders Horneer, "Fisken".

21. Pigan Anna Joensdotter i Bollebo, det Sara Svensdotter i Träslända sade, att de kalla Per i Ormaryd "Spraten" och Per hustru, "Spratens hustru". Item henne Sara, "Hemqwarnen".

22. Lars Svensson i Bollebo, gör samma vittnesbörd som Anna Joensdotter.

Sara Svensdotter förklarar, att hon icke nämnde, om det öknamnet "Fisken", men Per i Ormaryd sade de andra öknamnen för henne, och tvenne pojkar ibidem kallade henne "Hemqwarnen", efter hon tog sig lite bröd att tugga på.

23. Hustru Elin Nilsdotter, att Margaretas dotter i Kärr, Ingeborg sade, huruledes de kalla Elin "Werldsens wijdunder".

Flickan Ingeborg förklarar, att hon aldrig sa det, utan Elin själv kallade sig "Werldsens wijdunder".

24. Pojken Israel Gabrielsson berättar utan Ed, att hans husbonde Olof i Älmeshult vet göra närmare berättelse. Men tredingssoldaten Olof Nilsson, som nu är borta, sade huruledes de fått namn där i socknen, nämligen Arvid i Muntarp "Sursläggan", och Tredingssoldaten Olof själv "Tällgyxenäsan". Dito Tredingssoldaten Jöran, att han heter "Laggestubben", och Tredingssoldaten Ellfwer Persson "Lagge".

Pigan Ingrid Håkansdotter i Målen vittnar även Juratio, att ifjol höstas sade hustru Britta i Karstorp, huruledes de kalla Per i Ormaryd "Spraten", och Joen i Holma "Swartbyxan".

Allt övrigt beror, till dess Tredingsryttaren Olof Qvarnberg, och gamle blinde mannen Håkan i Målen, samt hustru Britta Nilsdotter i Karstorp, lagligen bli förhörde. Item Lars i Karstorp och hans dotter Annika.

Den 11/10 1714

§ 96.

I anledning av tingsprotokollet den 7 juni sistlidne, infinna sig, hustru Britta Nilsdotter i Karstorp, Lars Nilsson ibidem, och dess dotter Annika, angående de utspridda smädenamnen i Solberga socken. Blivandes Håkan Svensson i Målen ankallat till att vittna, samt efter erlagd Ed, utan exception, att pojken Nils Persson i Målen, kom till honom en afton, sägandes, huruledes folket här i gården hava fått namn, varibland Håkans dotter Ingrid kallades "Klockegnafwesan" och "Kläppen" item /: Salvo honore:/ "Kuukänden". Vilket pojken skall hört utav änkan Britta i Buckhult, som berättade, att Olofs flicka i Karstorp sådant sagt för Britta, då de voro tillhopa vid kyrkan. Item att herrskapet och prästerna ha alla fått namn. Sedermera kom Håkan Svensson till Karstorp, och ibland annat upptäckte, det pojken Nils Persson hade förmält om berörde smädenamn, samt att han yttrat sig, såsom skulle deras ursprung, flutit ifrån en flicka där i Karstorp. 

Olof Nilsson svarade, "Jag kan intet wetta, hwem som uthlåtit sig till sådant dher i gården, i fall Lars Niellssons dotter, hwilken ähr lustig i snack och tahl, eij giordt samma missbruk. Dock har han alldrig hördt dhet af henne, torde och nästan giöra henne frij dher före". Detta allt, sade Håkan i god mening, tyckte och illa vara, att sådant skulle tillvitas dem i Karstorp.

Hustru Britta Nilsdotter i Karstorp antyder, att hon aldrig hörde av de smädenamnen, förr än Håkan Svensson i Målen talte härom i deras hus, då han även skall uppnämnt, att herrskapet och prästerna fått namn, men han var drucken, och sade sig icke minnas, huru de voro, undantagandes det, att välborne herr Kapten Magnus von Gerdten kallas "Gåsen" och dess fru "Bahlegåsen".

Befallningsmannen Olof Nilsson gör samma berättelse, som dess hustru, uppvisandes därjämte en attest, ifrån Tredingsryttaren Olof Qvarnberg, daterat den 25 september sistlidne, under Elisabet Isaksdotters och Johan Nilssons bevittnande, att han aldrig hört Olof Nilsson, hans hustru eller barn hava givit något öknamn, antingen på förnäm eller gemen, ung eller gammal, etc. I övrigt beklaga Olof Nilsson, dess hustru och dotter, att de oförskylt blivit plötsligen förställte, uti ett så ogrundat sqwalp, som de ingaledes förvållat.

Lars Nilsson i Karstorp, samt hans dotter Annika, bedyra i det högsta, att de aldrig utkommit något smädenamn. Havandes Lars ingaledes hört slikt förr än barnen i gården förmälte, det Håkan i Målen skulle något talat därom.

Annika Larsdotter påstår, att hon aldrig kallade pigan Karin på Grimsberg vid det öknamnet "Illa till mods", ty när hon har fallit i gråt, bliver hon yr, och när hon vaknar upp, säger hon, "Jag är så illa till mods".

Allt övrigt måste bero, till dess var och en bliver lagligen instämd, samt vidare förhörd och Confroeterad. 

Tillbaka