Göta hovrätts utslag över bröderna Damberg från Nydala

Nr 28.

" Herr Hovrätts Rådet och Riddaren von Sydow, Assessorerna Granfeldt, Lothigius, Vice Häradshövdingen Bååth.

Kongl. Majts och Rikets Götha Hovrätts Utslag på de besvär, drängarna Jonas Peter Carlsson Damberg i Svenstorp, Carl Johan Carlsson Damberg i Kvihult och Andreas Carlsson Damberg i Ekeberg under Rössved anfört däröver att sedan Kronolänsmannen C G Hjerton vid hösttinget 1859 i Västra Härad väckt åtal mot klaganderna för det de skola under marknad i Vrigstad den 27 Juli samma år dels å allmänna vägen därstädes överfallit och, med begagnade af livsfarliga vapen, slagit Jonas Nilsson i Bocklarebo samt drängarna Johannes Jonasson i Bagghemmet under Carlsnäs och Carl Petersson i Bohult under Ohs, förr i Gåeryd, av vilka de två förstnämnde haft åliggande, att vid marknaden hålla tillsyn över ordningens upprätthållande, dels ock, sedan klaganderna blivit insatta uti den vid marknadsstället befintliga arrest, skuffat och sparkat Häradstjänaren Carl Magnus Göth, så att efter det klaganderna till 1860 års sommarting i Häradet instämt, icke allenast bemälde Jonas Nilsson, Johannes Jonasson och Carl Petersson, utan även Johan Gustaf Johansson i Skärvalla, Peter Jonsson i Stenbäcken under Nydala och Jonas Carlsson i Timmerhult, vilka förut i målet vittnat, med påstående om ansvar å dem för det de skola vid det av åklagaren uppgivna tillfälle överfallit klaganderna och med livsfarliga vapen tillfogat dem sår och svullnader, samt klaganderna yrkat, att enär Johan Gustaf Johansson, Peter Jonsson och Jonas Carlsson deltagit i våldet emot klaganderna, avseende å dessa vittnens berättelser icke måtte fällas, har Häradsrätten där Kronolänsmannen C J Hjelm, sedan Hjerton avlidit, slutligen fört talan såsom allmän åklagare, genom utslag den 7 sistlidne Januari, jämte det Carl Petersson ålagts med ed betyga, att han icke, på sätt Anders Jonasson i Rolstorp omvittnat, vid ifrågavarande tillfälle tilldelat klaganden Andreas Carlsson Damberg ett slag, uti övrige här fullföljde delar av målet sig utlåtit: att enär icke någon bevisning förekommit därom, att klaganderna blivit av Peter Jonsson, Johan Gustaf Johansson eller Jonas Carlsson ofredade, dessa från åtalet frikändes och deras berättelser tillades laga vitsord, att emedan, beträffande Jonas Nilsson och Johannes Jonasson, icke något bland de utav klaganderna åberopade vittnen åsett begynnelsen av ifrågavarande slagsmål eller kunnat intyga, att Jonas Nilsson eller Johannes Jonasson först överfallit och slagit klaganderna, vilket ock vore desto mindre sannolikt, som dels, enligt vittnet Jonas Carlssons vittnesmål, Jonas Nilsson och Johannes Jonasson, försedde med vaktmärken, kommo till stället för att avstyra det redan började slagsmålet, dels, jämlikt Johan Gustaf Johanssons och Peter Jonssons berättelser, slagsmålet syntes hava börjats på det sätt, att sedan Jonas Peter Carlsson Damberg från vägen upptagit en sten och Carl Petersson tillfrågat honom vad han ämnade göra med den. Jonas Peter Carlsson Damberg med stenen tilldelat Carl Petersson ett slag, genom vilka vittnesmål vittnet Johan Wolfs i Synnerby berättelse om anledningen till och början av slagsmålet också blivit motsagd, samt dels Maria Carlsdotter under Nydala vittnat, att Jonas Nilsson hövligt och fogligt tillsagt klaganderna att hålla sig stilla, ty och ehuru vittnet Claes Magnusson i Lannaskog intygat, att Jonas Nilsson och Johannes Jonasson jämte flere andre personer med käppar och piskor slogo klaganderna, för vilket, av Jonas Nilsson och Johannes Jonasson förnekade förhållande, även om detsamma vore lagligen ådagalagt, det måste lända dem till ursäkt att de, såsom för tillfället antagna vaktkarlar, varit pliktiga att upprätthålla ordning och avstyra det uppkomna slagsmålet, i vilket åliggande Jonas Nilsson och Johannes Jonasson likväl, med avseende å klagandernas kända våldsamhet och benägenhet för slagsmål, säkerligen icke skulle kunnat uppfylla, utan att emot klaganderna gå handgripligen tillväga, blevo Jonas Nilsson och Johannes Jonasson från ansvar i målet befriade, samt att Häradsrätten funno det vara lagligen styrkt dels att klaganderna under uppgivne marknaden å allmänna landsvägen utanför Handlanden Jakobssons hus i Vrigstad överfallit och slagit ej mindre Johannes Jonasson, vilken vid tillfället varit med vakttecken försedd, än även Carl Petersson, varvid Jonas Peter Carlsson Damberg tilldelat Carl Petersson minst ett slag med en sten så att blod utströmmat, och Johannes Jonasson minst tre slag ävenledes med en sten, så att blodvite uppkommit, Carl Johan Carlsson Damberg tillfogat Carl Petersson och Johannes Jonasson vardera minst två slag, varav blodviten följt, samt Andreas Carlsson Damberg tilldelat Carl Petersson minst ett slag, som ej medfört åkomma, och Johannes Jonasson minst tre slag, därav det ena med en butelj, så att densamma gått sönder och förorsakat blodvite i vilket sedermera hänseende Johan Gustaf Johanssons och Peter Jonssons sammanstämmande vittnesmål icke förringades av Anders Johan Anderssons i Västra Mo och Johan Mörks på Löneberg berättelser, att Andreas Carlsson Damberg under slagsmålet lämnat ifrån sig en butelj, dels och att klaganderna inne i arrestrummet skuffat Häradstjänaren Göth, men alldenstund den förebragte bevisningen icke emot klagandernas bestridande vore fullständig därom, att klaganderna slagit Jonas Nilsson, vilken jämväl vid tillfället varit med vakttecken försedd, eller att klaganderna sparkat Göth, enär endast vittnet Jonas Carlsson intygat att alla klaganderna även slagit Jonas Nilsson, så att han därav erhållit blodvite, samt de angående våldet emot Göth hörde vittnen, vilka till en början kvarstannat i det yttre arrestrummet, icke förr ingått i det inre rummet, än de blivit af Göths rop om hjälp inkallade, och således icke sett klaganderna sparka Göth, utan allenast hört honom, med utvisande av stället, varest sparkningarna skola träffat, däröver beklaga sig, för den skull och emedan sanning i dessa delar icke annorledes än genom edgång kunde utrönas, ålades klaganderna att, om de förmådde, var för sig svärja och betyga: att de icke, på sätt Jonas Carlsson vittnat, tilldelat Jonas Nilsson vardera ett slag, och att de ej heller inne i arrestrummet sparkat Göth en gång vardera, dock lämnades klaganderna tid att på eden sig betänka till första rättegångsdagen av nästföljande sommarting i Häradet, då klaganderna, därest de icke skulle anses hava åt eden brutit och bliva jämväl i dessa delar av målet åt saken fällda, jämte övriga parterna borde med upprop iakttaga personlig inställelse, samt om klaganderna ville eden gå, vid fem riksdaler vite för vardera medhava bevis från sin själasörjare därom att klaganderna minst en månad före edgångsdagen och under tiden, så ofta de blivit kallade, hos själasörjaren sig infunnit samt blivit af honom, under förhör i salighetsläran, om edgångs vikt undervisa och för mened varnade, och ville Häradsrätten, sedan sig visat om klaganderna eden ginge, åt densamma brista eller förfalloläst uteblevo, vidare utlåtande i målet meddela, Över vilka besvär klagandernas vederparter med undantag av Häradstjänaren Göth, blivit hörda och sig förklarat: Givet i Jönköping den 16 Oktober 1862.

Förklaranderne Jonas Nilsson, Johannes Jonasson, Carl Petersson, Peter Jonsson, Johan Gustaf Johansson och Jonas Carlsson, hava yrkat, att som de icke annorledes fått del av besvärshandlingarna, än att avskrift av besvären och Kongl. Hovrättens därå tecknade kommunikationsresolution till dem avlämnats, klaganderna måtte antingen förklaras förlustige talan emot överklagande utslaget, eller ock fällas till det i omförmälde resolution dem föresatta vite fem riksdaler riksmynt, men enär de av klaganderna hos Kongl. Hovrätten företedde bevis över kommunikationssättet innehålla, att besvärshandlingarna i huvudskrifter blivit tillställde Kronolänsmannen Hjelm och att en var av övrige förklaranderne fått emottaga avskrift av besvären och den därå tecknade resolutionen, samt Jonas Nilsson, Johannes Jonasson, Carl Petersson, Peter Jonsson, Johan Gustaf Johansson och Jonas Carlsson jämväl avgivit huvudsakligt yttrande i anledning av besvären, lämnar Kongl. Hovrätten berörda yrkande utan avseende, och emedan Häradsrättens beslut, varigenom klaganderna förklarats förvunne att hava slagit Johannes Jonasson och Carl Petersson samt skuffat Häradstjänaren Göth är av sådan beskaffenhet, att talan därom icke må föras förr än Häradsrätten i dessa delar av målet meddelat slutligt utlåtande, kan Kongl. Hovrätten icke till prövning upptaga besvären för så vitt de innefatta klagan över samma beslut.

Beträffande åter övriga här fullföljda delar av målet, finner Kongl. Hovrätten med avslag å klagandernas anhållan om desammas återförvisning för anställande av ytterligare vittnesförhör skäl icke hava förekommit ledande till ändring i Häradsrättens utslag rörande Johan Gustaf Johansson, Peter Jonsson och Jonas Carlsson, liksom då bevisningen icke föranleder därtill, att Jonas Nilsson och Johannes Jonasson, vilka vid ifrågavarande marknadstillfälle varit till vakthållare antagne våldfört sig å klaganderna vidare än som för avstyrande av det uppkomna slagsmålet varit nödvändigt, Kongl. Hovrätten fastställer nämnde utslag så vitt det innefattar frikännelse för Jonas Nilsson och Johannes Jonasson från ansvar i målet, blivande utslaget i vad det angår den klaganderna ådömda värjemålsed jämväl af Kongl. Hovrätten gillat. I följd varav det åligger klaganderna, att efter iakttagande av de utav Häradsrätten dem meddelade föreskrifter i avseende på beredelse till edgången, å dag, som Häradsrätten äger, på anmälan, bestämma, inför Häradsrätten fullgöra samma ed, Skolande klaganderna till Jonas Nilsson och hans medparter, vilka fordrat ersättning för förklaringskostnaden, men densamma ej förtecknat, utgiva lösen för deras exemplar av detta utslag.

Part, som vill söka ändring i Kongl. Hovrättens utslag, har att sist å fyratiofemte dagen härefter, före klockan tolv, till Kongl. Majts. i Dess Justitie Revisions Expedition ingiva underdåniga besvär, vilka, därest den klagande icke själv dem underskrivit, skola vara undertecknade av författaren, vars syssla eller vistelseort jämväl utsättes, samt åtföljande av den klagandes lagligen utfärdade fullmakt för inlämnande, i fall enskilt ombud därtill begagnas, men försummar den klagande något av, vad sålunda blivit honom föreskrivet, förlorar han rätt till talan emot Kongl. Hovrättens utslag."

L von Sydow A Granfeldt

Lothigius Bååth

Utslag i besvärsmål emellan Jonas Peter Carlsson Damberg i Svenstorp m.fl. samt Kronolänsmannen C J Hjelm och Jonas Nilsson i Bocklarebo m.fl.

Tillbaka