Östergötland.

Åkerbo härads dombok den 4/3 1630.

Samma dag fördes för Rätten en löskvinna med namn Karin Olofsdotter, som var till hemvist uti Risla Klockaregård, och där hade låtit sig belägra av en ogift dräng i samma socken, kallas Erik Andersson, med honom hade hon avlat ett barn, och det själv förmördat. Således att hon en gång var utsänd, av dem där i Klockaregården, till nästa by, ett litet stycke väg, att förrätta ett ärende åt dem, det hon och gjorde, och när hon var ditkommen, haver hon begynt till att kväljas med barnet, det hon inte ville uppenbara, utan sade sig eljest hava fått något ont av det hon så hade gått ut i kalla vintern. Rådde henne för den skull, att hon skulle bliva kvar och lägga sig en stund till dess det kunde bliva bättre med henne. Det hon inte ville, utan gick sin väg, bort i en hage och födde där barnet, och lade det där neder på marken så länge det då i den starka och kalla vintern blev ihjälfruset, där hon ock allt så länge var sittandes. När det var dött, bar hon det med sig tillbaka till Klockaregården, sedan hon var gången och oförmärkt lade det där i en hölada och blev där liggandes i tio dygn, tog det så sedan, och bar det uppå kyrkogården, och lade det i klockstapeln under en hop förruttet lin och förmente sig hava velat komma det i grav med en gammal hustru som dagen därefter skulle begravas. Var alltså funnet och röjt med henne.

Blev henne ock vidare tillfrågad om ock drängen Anders Eriksson haver varit i samråd med henne om den okristliga gärningen? Då gjorde hon honom med sin Ed därför alldeles fri, att han intet därav visste. Så efter att hon för ingen haver bekänt det hon var havande, varken i mangård eller utan, såsom icke heller att hon hade fött barnet, förrän det således var funnet med henne. Därför kunde Rätten icke friat hennes liv, utan efter 2:a kapitlet i Hög:B. Blev dömd till elden efter hennes egen föregångna bekännelse.

Tillbaka