Sunnerbo härads dombok den 17/11 1680

Samma dag inqvirerades och rannsakades om Börje Bengtssons, gift mans, i Hallssjö förövade hor, med en gift hustru, Johanna benämnd, vilkens man är under Kongl.Maj.ts Guardie. Till underdånigts följe av höglovl. Kongl Hovrättens order, av Jönköping den 6 November nästledne, och befanns detta vara sannfärdigt den saken beträffande som efterföljer, nämligen:

1 Börje Bengtsson har begivit sig på flykten och håller stången, ävenväl ovanbemälte Johanna, Profossen Håkan i Åby slagit några resor efter bemälte Börje, att gripa honom, när gärningen blev uppenbar, men inte kunnat träffan.

2 För 14 dagar eller 3 veckor sedan, straxt efter han tog till flykten, berättades som skulle han varit i Nybble i Värnamo socken en natt, där och konan Johanna varit med, Profossen berättade som skulle han hört refereras av en skjutsrättare i Berga socken, att bemälte Börje för någon tid sedan skulle varit på ett torp, Bråten benämnd, liggandes på Toftaholms skog, men var han nu är att träffa vet ingen.

3 Bevittnades och sannfärdeligen att bemälte Johannas man har varit Continuerligen ifrån henne halvt annat år i högstbemälte Kongl. Maj.ts tjänst, blev tagen fängslig och förd ifrån henne och till Halmstad, varest Guardiet då låg, men ingen vet annat att betyga, utan icke mannen lever.

4 Sant är det, att Börje Bengtssons hustru, Britta Persdotter, är en gammal kvinna, ungefär sina 65 eller 66 år gammal, som tidigare varit gift och då med den mannen fått 6 barn, av vilka tvenne äro gifta och ett ogift, de övriga döda, men intet barn fått med Börje Bengtsson.

5. Hon bekände det hon varit så svag och sjuklig, att hon inte förmått bevisa honom sin äktenskapsplikt, vill gärna hava sin man igen, icke för sängelags skull, som hon berättade, utan för det att hon utan någon manslikt, inte kan bemanna gården hon åbor, och där hon gården skulle qvittera, säjer hon sig därigenom komma i ruin, förmår sig själv inte föda och uppehålla, där hon skulle bemälte Börje Bengtsson övergiva. Rätten bad henne gå avsides, samma sak med sin måg och anförvanter noga överlägga och sedan säga sitt betänkande, det hon och efterkom, men när de en stund varit ute, kommo de in, ståendes hon allt ständigt uti sin förra gjorda bekännelse och begäran, viljandes allt äventyr med honom utstå, så fromt han finge behålla livet.

Tillbaka