2736057158660 Ludvig Den Fromme

Kung av Frankrike. Blev 62 år.

Barn med 2736057158661 Judith av Bayern (- 843)

Noteringar

Endast tre år gammal, år 781, blev Ludvig smord till konung av Aquitanien av påven Hadrianus i Rom. Då hans båda äldre bröder, Karl och Pippin, dog före fadern, antogs Ludvig på en herredag i Aachen hösten 813 till faderns medkejsare och blev vid Karl den stores död den 28 januari 814 ensam härskare över hela riket. Ludvigs första omsorg blev att reformera det kejserliga hovet i Aachen, där det hade blivit oroligt under hans faders regering. Därjämte utsände han i enlighet med ett herredagsbeslut i Aachen 817 över hela riket så kallad missi dominici för att avskaffa en mängd missbruk i förvaltningen, som insmugit sig under faderns sista regeringsår. Sin förnämsta omsorg ägnade dock Ludvig åt kyrko- och klosterväsendet; i början av hans regering hade hans kansler Helisachar (till 819) och den ryktbare klosterreformatorn abboten Benedikt av Aniane (död 821) ett övervägande inflytande.

Ludvig hade, då han av fadern antogs till medkejsare, själv satt kejsarekronan på sitt huvud, men 816 förnyades kröningsceremonien, i Reims, av påven Stefan IV. På den nyssnämnda herredagen i Aachen år 817 korades Ludvigs äldste son, Lothar, till kejsare och "bestämdes därmed till faderns efterträdare i överherrskapet över hela riket, medan Ludvigs bägge yngre söner Pippin och Ludvig skulle styra som lydkonungar, den förre Aquitanien, den senare Bayern. Ludvigs brorson, Bernhard, som av Karl den store satts till lydkonung över Italien (det langobardiska riket), nämndes ej vid riksdelningen och började därför rusta sig till uppror. Men av Ludvigs gemål, Irmengard, lät han dock övertala sig att infinna sig hos Ludvig för att utverka sig nåd för sitt tilltag. Tvärt emot försäkran blev han då gripen, dömd till döden och på Irmengards anstiftan bländad (818), då Ludvig inte kunde förmås att ge befallning om domens verkställighet.

Bernhard dog dock genom följderna av denna grymhet. Misstroende även sina halvbröder, Karl den stores oäkta söner Drogo och Hugo, lät kung Ludvig sätta dem i kloster. Sedan Irmengard avlidit 818 och Ludvig 819 ingått äktenskap med Judit, en dotter till den bayerske greven Welf, började han snart ångra sina förföljelser. Han försonades med Drogo och Hugo, varav den senare blev kejsarens kansler (834). På herredagen i Attigny (augusti 822) betygade Ludvig sin ånger genom att göra offentlig kyrkobot, men därigenom skadade han sitt kejserliga anseende då han ansågs ha röjt sin oförmåga att styra ett vidsträckt rike, uppfyllt av mäktiga stormän och omgivet av fiender.

I Spanska mark måste man städse vara på sin vakt mot saracener, morer och basker. Vid de östra gränserna från Östersjön till Adriatiska havet hade man ständiga strider att kämpa med de slaviska folken. Tronstrider i Danmark gav på 820-talet anledning till frankisk inblandning i detta lands angelägenheter, varvid kejsaren väl även leddes av önskan att utbreda kristendomen. De olyckliga strider, som kort därpå utbröt mellan Ludvig och hans söner, var i hög grad ägnade att minska rikets anseende och inflytande hos dess grannar och bidrog antagligen i sin mån till vikingaattacker från Skandinavien.

Ludvig främjade missionen (Ansgar) i Norden. När kejsar Ludvig under riksdagen i Worms år 829 besöktes av två sändebud från svearike, som menade att det var flera i deras hemland som ville övergå till den kristna tron, utsåg han Ansgar att sprida tron.

Personhistoria