40890 Nicolaus Aeschilli
Munk Kyrkoherde.
Noteringar
På gravstenen i Normlösa kyrka står på latin följande:
Helgat åt den Högste och Störste Guden
(Gud, den Högste till ära)
Här vilar den fromme och vördige herr Nicolaus (Nils) Eschilli (Eskils son)
den förste som bekände sig till den renade och sanna religionsutövningen
och kyrkoherde i Herrestad och den förste av prästerna i Östergötland
som gifte sig med en lagenlig (som tog sig en lagvigd) hustru, vilken han
(hem)förde från Vadstena Herrens år 1536, under det att munkarna
gjorde stort motstånd men utan framgång; det blev nödvändigt att garnisonens
soldater ingrep för att hejda dem från det våld de hade planerat.
Men sedan han ofta blivit utsatt för upprepade onda anslag, föredrog han
att vara kyrkoherde över denna Normlösa kyrka (församling), vilket
skedde år 1553; sedan han styrt denna med största omsorg och vaksamhet
avsomnade han slutligen fromt år 1570. Tillsammans med hans här begravda
hustrus kropp väntar hans kropp här rösten från Kristus som
skall uppväcka (dem). Han lämnade som sin efterföljare sin son, den vördige
och berömde mannen herr Johannes Nicolai Husenbergius (Johan
Nils’son bördig från Husberga) som föddes i prästgården i Husberga år
1540, vilken med största omsorg och noggrannhet ägnat sig åt heliga (dvs.
teologiska) och statsvetenskapliga studier hemma och ute och som vid 24
års ålder antogs i prästämbetet och kom sin far till hjälp när denne var
bruten av ålder och plikter. Snart blev han känd för konung Erik XIV för
sin förfarenhet i statsvetenskapliga ting och också för sin konstfärdighet i
att elegant formulera brev och blev kallad till hovet. Han utnämndes till
kunglig sekreterare och i detta ämbete visade han på ett framstående sätt
sin trohet och färdighet under två konungar, Erik XIV och Johan III, så
att de till och med erbjöd honom adliga hederstitlar. Men dem försmådde
han av kärlek till prästämbetet och föredrog att förestå kyrkan (församlingen)
i Normlösa, vilken sedan den anförtrotts honom från år 1571 han
styrde med stor fromhet och trohet; samtidigt älskade han också med enastående
tillgivenhet sin hustru Sigrid dotter till Nicolaus (Nilsdotter). Han
dog år 1617 sedan han varit kyrkoherde 1 denna kyrka (församling) i 46
år och vilar här lugnt med sin hustru och sina föräldrar.
Översatt från den latinska texten av Lars Hartman, professor emeritus vid
teologiska fakulteten, Uppsala universitet.
Personhistoria
|